Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Viveca Lärn om den sista Saltön-boken

Viveca Lärn säger farväl till Saltön

Det började med Midsommarvals 1999. Sjutton år och sju romaner senare kommer sista boken i sviten. Med Halta hönans hotell sätter Viveca Lärn definitivt punkt för böckerna om Saltön.

Viveca Lärn älskar hav och vatten, Göteborg och Bohuslän.


– När jag kommer hem efter en längre resa kan jag flanera runt och bara njuta av de vackra gamla husen, kanalerna och broarna. Jag är verkligen förälskad i den här stan, förklarar hon, när vi promenerar längs kanalen på Södra Hamngatan på väg till ett kafè.


Väl framme och med en kopp Ceylon te framför sig berättar hon om hur den där speciella känslan för staden grundlades under alla utflykter i barndomen med pappa Hubert Lärn, journalist och tecknare, först på Handelstidningen och sedan på Göteborgs-Posten.


– Vi bodde i Örgryte och nästan varje kväll gick pappa och jag kvällspromenader. "Våra populärvetenskapliga promenader", som pappa sa. Och så ofta som jag kunde följde jag med honom på reportage, han cyklade och jag åkte med på ramen. Jag hade alltid eget ritblock och anteckningsbok med mig och försökte arbeta som min pappa. 
Pappa Hubert och hela hans släkt kom från Bohuslän. Och där ligger också Vivecas påhittade Saltön.

 
– Den är en blandning av Skärhamn, Marstrand, Hjuvik, Kungshamn och Strömstad, miljöer som jag tycker om och så har jag blandat in mycket fantasi.


Serien om Saltön har hon försökt att avsluta ett antal gånger. Aprilväder (2008) var tänkt att bli den sista. En ny romanserie inleddes med Öster om Eden och Väster om Vinga, om några hyresgäster i Göteborg. Viveca Lärns ursprungsplan var att skriva en fortsättning om hyresgästerna på äventyr i Karibien. Men när doktorn förbjöd henne att flyga långt efter en ögonoperation och hon fick ställa in sin arbetsresa till ögruppen Guadeloupe förförra vintern, fick hon tänka om.

I stället för sex veckor bland koraller och palmer blev det skrivvistelse på Strandflickornas hotell med havsutsikt i ett vintrigt Lysekil. Det var där och då hon kom på idén att sammanföra hyresgästerna vid Heden med Saltöborna.


– Jag bestämde mig när promenerade på eftermiddagarna ut till Lysekils yttersta utpost Stångehuvud och spanande ut mot platsen där jag i fantasin placerat Saltön, mellan Stora och Lilla Kornö och Smögen. 


Och så möttes de två världarna i boken Södra vägen till Saltön. Och nu rundar hon av det hela i Halta hönans hotell.


Hur mycket av ditt eget liv finns med i boken?


– Inte ett dugg. Jag använder mig inte av några personer i mitt liv i böckerna.
Vad betyder karaktärerna i boken för dig?


– Det är väldigt roligt att skapa dem. Jag tecknar alltid de som har stora roller i böckerna och sätter upp på väggen framför mig vid skrivbordet. Trots att de är lite skruvade, det tycker i alla fall recensenterna, finns det inte någon som jag inte förstår. Det är jätteroligt att ha en egen ö som är befolkad.


Vilken är din favorit?


– Roger Holkfjell som alltid, han är den skönaste liraren på Saltön i hård konkurrens med Philip. Johanna som aldrig ger upp tycker jag också om. Kabben har nog en del likheter med mig själv.


Hur ser skrivprocessen ut?


– Jag är morgonmänniska och när jag är inne i en bok skriver jag alltid på morgonen. Det är då jag är kreativ. Jag går upp vid 5, tittar lite på rubrikerna i G-P och sedan sätter jag mig framför datorn. Jag skriver ett par timmar tills det säger stopp. Då tar jag en promenad, 10 000 steg varje dag. Ibland skriver jag mer. På eftermiddagarna gör jag andra saker. På kvällarna kan jag redigera texten eller göra research men aldrig skriva. 


Hur viktigt är humor i dina böcker?


– Det blir på det sätt som det blir. Inget är roligt om det inte också finns svärta.
Hur tycker du att Göteborg skildras i litteraturen i dag?


– För lite. Jag längtar efter nya riktigt breda berättare.


Vad är viktigt när du skriver om Göteborg?


– Det är människorna. Det är ju det en stad består av och det är ju därför som olika städer i Sverige har olika karaktär. De som flyttar från andra länder eller andra delar av landet tillägnar sig ofta det göteborgska sättet att vara, själen och kynnet.


Vad är det i böckerna som fångar dina läsare?
– Många känner igen sig. De handlar ju oftast om vanliga människor, lite slitna ibland, som drivs av en längtan efter förändring av någon sort.


Nu reser du runt och pratar boken, bland annat tillsammans med Carin Hjulström. Hur känner du henne?


– Jag intervjuade henne när hon var tolv år och var med i radions adventskalender. Jag minns att hennes pappa Lennart ville läsa manuset innan det kom in i tidningen.

 

Fakta: Viveca Lärn
Yrke: Författare och journalist. 
Ålder:72 
Född: I Göteborg. 
Uppväxt: I Örgryte. 
Lyssnar på: Just nu blir det väldigt mycket Miriam Bryant och Weeping Willows. Jag lyssnar mycket på texter och nya och traditionella visor, franska, engelska och svenska.
Läser just nu: Jag varvar mellan två böcker, Stephen Kings Under Kupolen och Hustrun, en jättebra bok om en författare och hans fru av Meg Wolitzer.
Aktuell: Med nya boken Halta Hönans Hotell
SALTÖN: 1999-2016 
Midsommarvals 1999
Hummerfesten 2000
En fröjdefull jul 2001
Sol och Vår 2002
Värmebölja 2007
Aprilväder 2008 
Södra vägen till Saltön 2014
Halta Hönans hotell (Wahlström & Widstrand 2016