Viktigast är att bryta terrorns logik

ANNONS
|

Ge inte efter för terrorn, ljuder det enhälligt och självklart i hela Europa. Men vad betyder det? Yttrandefriheten är naturligtvis alltid viktig att försvara och hade dagens debatt inte bara gällt etablerade tidningars rätt att häda, utan även att utsträcka yttrandefriheten till arbetsplatserna, skulle den givit många debattörer större trovärdighet.

Viktigast är ändå att bryta terrorns logik, det som får våldet att fungera som politisk metod. För våld och politik hör nära samman.

Oavsett om det är den våldsbejakande imperialismens högteknologiskt effektiva eller reaktionära gudskrigares mer hantverksmässiga, handlar det till syvende och sist om makt. Eller trodde någon att familjen Saud köper vapen för nöjes skull? Våld är makt, om än med gyllne handelskontrakt.

ANNONS

Men ibland handlar våldet mest om vanmakt. Under 70-talet kortslöts en liten del av den västtyska vänstern intellektuellt. I frustration över övervintrade nazister på höga poster och det polisiära och högerextrema våld som drabbade vänstern, beväpnade sig små grupper med skjutvapen och idéer om att deras gerillakrig skulle få staten att visa sitt rätta, repressiva ansikte och på så vis tvinga arbetarklassen att resa sig till motvärn.

I stället drevs denna självutnämnda förtrupp allt längre ut i isolering och kom att legitimera just de krafter de sade sig bekämpa.

Dagens jihadistiska våldsdåd fungerar däremot politiskt, oavsett om de utförs av förvirrade ynglingar i väst med oklara motiv eller kallt maktspelande kalifer i Mellanöstern. De blir kuggar i och bekräftar tankefiguren om ”civilisationernas kamp”, skapad av imperiernas ideologer och tacksamt anammad av både islamismen och dess tvilling, den europeiska hatnationalismen. Det fungerar dessutom dubbelt, de krafter som får vatten på sina antimuslimska kvarnar genom dåden i Paris och Köpenhamn är islamisternas önskemotståndare och vice versa.

Båda lever av och bevisar varandras världsbilder där fixerade och oöverstigliga murar mellan folk, religioner och länder omöjliggör socialt baserad intressekamp och gränsöverskridande, ömsesidig solidaritet. Varje islamistiskt bombdåd spelar rasismen i händerna och varje drönarattack eller invandringsfientlig valframgång rättfärdigar nya.

ANNONS

Att inte låta terrorn segra innebär idag därför först och främst att bryta denna spiral. Att inte låta samhället militariseras, övervakningsstaten byggas ut ytterligare eller trappa upp de krig som frambesvärjt monster som IS. Att istället bejaka varje steg som knyter oss samman, från försvar av synagogor och moskéer, symboliskt såväl som handfast, till vardagssamarbete kring våra gemensamma intressen, här och över gränserna.

ANNONS