Sara Berg och Rebecka Bohlin. "Fram träder ett slags vett och etikett för arbetstagare där råden alltid kan kokas ned till att sätta ord på sin upplevelse och organisera sig fackligt", skriver Victoria Greve.
Sara Berg och Rebecka Bohlin. "Fram träder ett slags vett och etikett för arbetstagare där råden alltid kan kokas ned till att sätta ord på sin upplevelse och organisera sig fackligt", skriver Victoria Greve.

Viktig maktdiskussion blir alltför svartvit

Teorin om härskartekniker har femtio år på nacken men är fortfarande lika aktuell. Victoria Greve läser en pamflett om arbetsrätt.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Begreppet härskartekniker myntades av den norska socialpsykologen Berit Åhs i slutet av 1960-talet. Som politiskt aktiv märkte hon att kvinnorna hade mycket svårare att få igenom sina förslag, eller tja, att männen på mötena överhuvudtaget skulle ta notis om dem. Åhs började observera och sortera förminskande beteenden och formulerade fem härskartekniker: osynliggörande, förlöjligande, undanhållande av information, dubbelbestraffning och påförande av skuld och skam.

Skriften De fem härskarteknikerna blev en kommunikativ fullträff som har översatts till 26 språk, analyserats akademiskt och varit underlag i otaliga feministiska workshops.

När författarna Sara Berg och Rebecka Bohlin nu tar sig an Åhs teoribygge kastas nätet betydligt vidare än bara över relationen mellan kvinnor och män. Härskartekniker ska kunna fånga upp relationen mellan chefer och anställda, queera och straighta, antirasistiska sammanhang och spänna över allt från sociala småsintheter till sexuella trakasserier. Arbetsplatsen ligger i fokus.

ANNONS

Varje kapitel illustreras med exempel från måleributiker, matvaruaffärer och byggarbetsplatser där dumma chefer utsätter rättrådiga arbetare för härskartekniker och kompletteras med förslag på hur dessa kan bemötas.

Fram träder ett slags vett och etikett för arbetstagare där råden alltid kan kokas ned till att sätta ord på sin upplevelse och organisera sig fackligt – och gärna en rejäl psykosocial skyddsrond, som författarna uttrycker det.

Boken är som bäst när den tydligt förklarar vilka lagar som gäller. Arbetsmiljöproblem som underbemanning inom sjukvården och bristande säkerhetsrutiner på byggarbetsplatser lyfts till den strukturella nivå där de förtjänar att diskuteras. Därför är det synd att helhetsintrycket ändå blir en pamflett i svartvitt. Trots att den bara är 200 sidor lång är det inte svårt att se hur den skulle kunna strykas ned till hälften utan att förlora något av sin kärna.

ANNONS