Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Hej

Den danska regissören Susanne Bier är just nu aktuell med filmen "En andra chans" som har premiär på svenska biografer den 3 juli.

"Vi tillåter oss att döma varandra"

Med sin bioaktuella film "En andra chans" vill Susanne Bier få oss att reflektera kring fördomar om andras föräldraskap och de moraliska dilemman som livet ofta innebär.

Susanne Bier räds knappast det tungsinta. Den Oscarsbelönade danska regissören återvänder ständigt till de svåraste delarna av att vara människa, vare sig det gäller danska produktioner som "Älskar dig för evigt" (2002), eller engelskspråkiga storfilmer som fjolårets "Serena". Men trots att Susanne Bier har gjort succé på den internationella filmmarknaden, känner hon sig som filmskapare friast att utforska obekväma teman när hon är hemma på danska breddgrader.

-Skalan på en dansk film gör det möjligt att arbeta på en ganska självständig nivå, och att ta sig an berättelser och teman som kan anses vara kontroversiella. Det är en väldig förmån.

Skakvåld och missbruk

Den 55-åriga regissören sitter i en svit högt upp i ett hotell i Toronto och pratar om sin bioaktuella film "En andra chans" där ämnet onekligen är kontroversiellt. Tidigt föräldraskap som går fel står i fokus, och både skakvåld och missbruk behandlas. Nikolaj Coster-Waldau och Marie Bonnevie spelar ett dansk-svenskt par - Andreas och Anne - vars tillvaro först tycks vara idyllisk. De bor i ett designhus på landet och gläds över sitt nyfödda barn. Men läget förändras och i sitt arbete som polis tvingas Andreas snart att ta itu med sina egna föreställningar om rätt och fel.

Susanne Bier vill få oss att fundera över vår bild av andra.

-Hur ofta har man inte reagerat på ett sätt inför sitt eget barn, till exempel i en matbutik, som man hoppas att ingen annan har sett, även fast man vet att man är en bra förälder? Men filmen handlar inte bara om föräldraskap, utan om att adressera de fördomar som vi har om andra människor i största allmänhet. Den där ytligheten som tillåter oss att döma varandra.

Susanne Bier hoppas att filmen kan få publiken att konfrontera egna värderingar.

-Filmen inbjuder till att hålla på en person trots att det han gör är fel. Rättfärdigas medlen av målet? Jag tycker att det dilemmat är enormt intressant, och hoppas att folk kan omfamna det. Vi gör alla ibland saker som inte helt går att försvara, men som samtidigt är förståeliga.

Underhållning och allvar

Att hitta en balans mellan underhållning och allvar, är ett av Susanne Biers ständiga mål.

-Först och främst så vill jag att folk ska tillåta sig själva att bli överraskade, vilket är svårt då biopubliken i dag är så bra på att gissa sig till saker. Men med en film så tar man ungefär två timmar av en människas liv, och även om man såklart vill att de två timmarna ska vara spännande, vill man samtidigt att filmen ska ha någon sorts inverkan på dem som har sett den.

Det är dock inte Susanne Biers ambition att förändra någon på ett mer omvälvande sätt.

-Att göra någon till en bättre människa tror jag tillhör mer andligt präglade yrken än filmskapande. Men jag tror att jag eventuellt kan lyckas med att provocera fram eftertanke.