Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Petter Wallenberg tillsammans med Alicia och Javan, samtliga med i Rainbow Riots-nätverket. Pressbild.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

"Vi är den regnbågsfärgade motståndsrörelsen"

Med kulturen som redskap arbetar Rainbow Riots för hbtq-personers rättigheter i några av världens farligaste länder – och på torsdag uppträder de på Europride i Göteborg.

Polisen stormar in i lokalen med automatvapen, låser dörrarna. Sedan trycker de ner besökarna mot golvet och riktar vapnen mot dem. De som på något sätt ser gay eller könsöverskridande ut misshandlas. Året är 2016, det är pridefirande i Uganda.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Petter Wallenberg, grundare av Rainbow Riots, minns tillbaka på händelsen. Tankar av slaget "ska jag dö nu" snurrar, samtidigt finns en vilja att överleva för att kunna föra kampen vidare.

När Rainbow Riots i veckan uppträder under Europride är det under mindre farliga former – i Göteborg kan man inte dömas till livstids fängelse för att man är homosexuell. Det här framträdandet är också speciellt – det blir första gången som öppna hbtq-personer från Uganda uppträder internationellt som artister.

"Döda bögar"

Petter Wallenberg bildade Rainbow Riots som en reaktion på att den jamaicanska artisten Sizzla skulle uppträda i Sverige – en dancehall-artist som kritiserats för sina homofobiska låttexter. Därefter ville Wallenberg flytta sin aktivism från protester på sociala medier, till konkreta handlingar i världens farligaste länder för hbtq-personer.

- Det finns absolut starka krafter som kämpar mot att vi ens ska få finnas. Mycket av den här jamaicanska musikscenen fokuserar i många låtar på att döda bögar, säger Wallenberg och tillägger:

- I Sverige tror jag att många inte förstår att det här är på allvar.

Den här typen av jamaicansk musik, som av Petter Wallenberg kallas "mördarmusik", exporteras sedan till Uganda, och på så sätt sprids ännu mer homohat.

- Jag ville vända på det och göra musik med jamaicanska artister, med musik som kanske är mycket rap och dancehall, men med ett pro gay-budskap. Jamaica och Uganda blev de viktigaste länderna att göra det i, eftersom att de är stora musikländer. Skulle man tackla homofobin i till exempel ett muslimskt land hade man fått använda andra uttryck, säger Petter Wallenberg.

Startar hbtq-center

Som musiker bygger han mycket av musiken inspirerad av gaydisco och klubbmusik, framför allt hämtad från 90-talet.

- I hela musikscenen och hela kreativiteten finns det en koppling till gayhistorien, säger Wallenberg.

2017 släppte Rainbow Riots-kollektivet ett självbetitlat album med låtar som "Freedom", "Pride and prejudice" och "Mad as hell". Nästa steg är att starta ett hbtq-center i Uganda, som ska ha en kreativ kärna. Men de kommer inte direkt att kunna skylta med regnbågsflaggor utanför porten, och att synas i lokalpressen vore livsfarligt. Satsningen ligger i stället på att nå ut internationellt.

Även om det fortfarande förekommer förtryck mot hbtq-personer i Sverige, har det blivit betydligt enklare de senaste åren.

- Men den här pendeln svänger fram och tillbaka över hela världen på olika ställen, vi kan inte ta för givet att saker och ting kommer fortsätta att vara lätta och okej, säger han.