Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

1/6

Vemodiga Kent-fans sade adjö

Vemodet var stort inför Kents sista spelning i Göteborg. Vissa fans hade köat i dagar för att se dem en sista gång.

Utanför Scandinavium fanns det gott om hängivna Kent-fans som köade för att se bandets avsked på lördagskvällen. Bland dem fanns syskonen Johanna och Harald Ris. För dem är Kent mer än bara musiken.

– Det har funnits med oss så länge. Och musiken de gör är tidlös, säger Johanna Ris.

– Allt de gör känns äkta. De känns som ett av de få band som aldrig riktigt sålt ut sig, säger Harald Ris.

"Högtidligt och fint"

Harad Ris tycker att bandets avslut känns högtidligt och fint, men han tror inte att de kommer komma tillbaka i framtiden.

– Nej, har de sagt att det är slut så är det nog så. Det känns passande också att de gör slut med oss fans på det här sättet, säger han.

En annan som var tidig i kön för att få en bra plats på spelningen var Hanna Persson, som hade med sig pojkvännen Gustav Wetterbrandt och vännen Dennis Johansson.

– Det var lite så vi lärde känna varandra. Genom att vi lyssnade på Kent, förklarar Hanna Persson.

Hittade vänner genom Kent

Sällskapet har många minnen knutna till bandet, och såg fram emot en kväll av nostalgi.

– Kent är ju liksom en subkultur där man kan hitta en samhörighet. När vi gick på högstadiet hängde vi inte med de coola kidsen, men vi hittade vänner genom att man lyssnade på Kent, säger Gustav Wetterbrandt.

Känslosamt

Bland de köande Kent-lyssnarna fanns också Alicia Westberg och Erik Lund, som inte riktigt hade hunnit komma till sans med alla känslor inför kvällen.

– Just nu känner jag mig lite ambivalent. Men jag vet inte, det känns ledsamt att de lägger av. De har ju alltid funnits där och satt ord på ens känslor. Det känns hemskt att de slutar. Men samtidigt är det bra att de fattar att inget varar för evigt, och lägger av medan de fortfarande har gnistan, säger Erik Lund.

Tältat i två nätter

Bland dem som köat allra längst fanns en riktig veteran i sammanhanget. Felicia Granath hade tältat i två nätter och skaffat sig biljetter till alla tre Kent-spelningarna i Scandinavium. 

– Men det är lugnt. Jag har köat längre än såhär, säger hon.

Felicia Granath har sett Kent omkring 50 gånger, och som längst har hon köat i fem dagar för att få stå längst fram när bandet går in på scenen. Hon förklarar att hon lyssnat på Kent i stort sett hela sitt liv.

– Jag gillar allt med dem. När man lyssnar på dem så känns det bara rätt. Sedan är de världens bästa liveband, säger hon.

Ett ordentligt avslut

Felicia Granath har dock förlikat sig med tanken på att Kents resa snart är slut.

– Först var jag ledsen. Men nu känns det faktiskt rätt skönt. Att man får ett ordentligt avslut. Jag har gjort det här så länge nu, och åkt runt för att se dem, säger hon.

Vilken hälsning skulle du vilja skicka till Kent?

– Jag tycker att Markus Mustonen ska byta trumset. Hans nya är jättefult, säger Felicia Granath.