Varför vara vanlig när man kan vara Petra Mede?

Petra Mede levererar rappa repliker i parti och minut i sin show Den ofrivilliga divan på Kajskjul 8. Johanna Hagström hade dock önskat sig aningen mer bett i humorn.

ANNONS
|

Det är något oerhört imponerande med Petra Mede, något som får jantelagen att snörvlande krypa in i ett hörn och gny "mamma". Men mamma kommer inte grabben, för hon har fullt upp med ett liv så fullt av drama, sorger, triumfer och glamour att det framstår som ett rätt habilt filmmanus.

När merparten av oss andra 70-talister lydigt bockade av livets att göra-lista så dansade Petra Mede balett, skadade sig svårt, blev långtidssjukskriven och djupt deprimerad, reste sig upp och valde livet, blev turistguide i Stockholm, vann en ståupptävling, gjorde kometkarriär som komiker, gjorde kometkarriär som programledare och har lett Eurovision song contest två gånger.

ANNONS

Om hon nöjde sig med det? Ha! Nu gör hon karriär som skådespelare och hyllas för sin rollprestation i SVT-serien Bonusfamiljen. Till hösten? Då spelar hon såklart Molière med Mikael Persbrandt.

Divarollen - smart val

Innan dess hinner hon turnera med sin show Den ofrivilliga divan Petra Mede - under galaklänningen. Det där med ofrivilligheten är en sanning med modifikation. Om du slår igenom som 35-åring och ska ta dig upp i en tuff och mansdominerad bransch är divarollen ett smart, men knappast slumpmässigt val.

Och även om showens underrubrik hintar om att vi ska få se mer av henne än den där supervassa komikern i galaklänning så är jag osäker på om vi vill det? Varför vara vanlig när man kan vara Petra Mede, liksom?

Publiken älskar det

Oron är obefogad. Mede angriper oss från sin vanliga position snett ovanifrån och publiken älskar det. Även om det förekommer en del funderingar kring livets lotteri, framgångens pris och alltings meningslöshet så blir det aldrig självutlämnande eller ens särskilt allvarsamt.

Däremot blir det ofta förbaskat roligt, som när hon imiterar en annan diva – Anita Ekberg – eller fullkomligt pulvriserar "välj lyckan"-månglaren Kay Pollak. Showen går i ett rasande tempo, där hon i punktform avhandlar tiggeri, invandring, arbetsmarknaden och döden.

ANNONS

Ovanpå det: Sång! Imponerande var ordet.

Ska jag önska mig något mer så är det kanske lite hårdare bett, lite mer elakhet i manus. Det tål vi.

ANNONS