Världen väntar på afrikansk form

Nyfikenhet. Det är en av förklaringarna bakom samarbetet mellan Ikea och det stora designnätverket Design Indaba, berättar Marcus Engman, designchef på Ikea, när vi ses i Kapstaden.

–Det sker en kreativ explosion i flera afrikanska städer, och den är vi nyfiken på. Vi vill lära oss mer om designlösningar i megastäder som Lagos och Nairobi, och vi vill visa världen den kreativa styrka som finns på kontinenten.

Sensommarsolen lyser över Kapstaden och Marcus Engman har just slagit sig ner i en av sofforna som Ikea har ställt upp i sitt hus på årets designfestival. Vid ritbordet diskuterar den brittisk-kenyanska arkitekten Bethan Rayner några skisser med en kollega. Nyfikna besökare och prominenta gäster flanerar in och ut ur ”Ikea-huset”.

Ordet ”indaba” är isiZulu och betyder möte, och sedan 1995 har den årliga konferensen i Kapstaden samlat afrikanska designers från hela kontinenten. Under årets upplaga i början av mars passade den svenska möbeljätten på att samla det dussin­tal formgivare från kontinenten som valts ut till det nya projektet. Tillsammans med kollegor från Älmhult håller de nu på att ta fram prototyper till det som 2019 ska lanseras som Ikeas första afrikanska kollektion. Sammanlagt rör det sig om ett fyrtiotal produkter som kommer att finnas till försäljning globalt.

– När man gör en sådan här grej inser man snart att likheterna är större än olikheterna. En stol är en stol oavsett var i världen man är. Men vi har haft mycket spännande diskussioner om det emotionella värdet bakom design. När vi i Sverige pratar form är det ofta strikt kopplat till funktion eller skönhet. Här talar man mycket om det kulturella värdet som ger föremålet en djupare mening, säger Marcus Engman.

"Som en dröm"

Samarbetet tog sin början i fjol. Marcus Engman träffade Design Indabas grundare, Ravi Naidoo, då de råkade sitta i samma designjury för What Design Can Do Refugee Challenge i Amsterdam. När uppdraget var slutfört och priserna delats ut, hade de två bestämt sig för att försöka göra något mer tillsammans.

Ikea ville få en bättre insyn i designtrenderna på kontinenten. Ravi Naidoo och hans team i Syd­afrika satte ihop en presentation och valde ut några drivna framåtblickande formgivare. Ikea gillade vad man såg och i oktober 2016 träffades hela gruppen för första gången i Älmhult.

– Vi bestämde oss för att ta steget från att bara titta på det som sker inom produktdesign och arkitektur i Afrika, till att bjuda in till ett samarbete för att lära oss mer, säger Marcus Engman.

En av de kontrakterade afrikanerna är Renée Rossouw. Hennes studio ligger på Taffelbergets sluttning och hon ser sig själv snarare som konstnär och än som form­givare.

När hon var liten lekte Renée Rossouw med lego, och drömde sig bort i Ikea-kataloger som hennes mamma gav henne.

– Mamma var redaktör för en inredningstidning och vårt hem var alltid vackert och när jag växte upp idealiserade jag Ikea och drömde mig bort i deras hus och hem. Att vara en del av det här projektet är som en dröm för mig.

Renée Rossouw är arkitekt i botten och hon älskar färger.

– Mitt arbete är väldigt abstrakt, jag tycker om att undersöka saker, se hur de fungerar och sedan förenkla det. Allt omkring oss kan bytas ner till enklare former och linjer. Men det handlar också om hur jag ser världen, jag är till hälften blind så jag avbildar den värld jag ser.

Hon växte upp i Kapstaden där naturen är intensivt nära och en stor del av hennes inspiration kommer från djurens värld. Men också från staden.

– De former jag gör kommer från byggnader jag sett. Varje gång jag har besökt en stad tecknar jag abstrakt det jag minns av den. Som andra skulle skriva dagbok. Jag bläddrar ofta i mina skissböcker för att hitta inspiration. De fungerar lite som mitt referensbibliotek.

Renée Rossouw plockar fram en tjock bok och bläddrar fram några teckningar för att visa vad hon menar. I sina färdiga verk använder hon sällan en hel skiss, nästan utan undantag bryter hon istället ut delar och detaljer, förfinar och förenklar.

– I Ikea-projektet arbetar jag tillsammans med en sydafrikansk textil­konstnär, Sindiso Khumalo. Vi håller på med en serie textilier och vi har båda ett djärvt uttryckssätt i form och färg. Det blir inte mycket gråskala i våra textilier, snarare kommer de skrika ”titta på oss”.

Att arbeta tillsammans med and­ra, tycker Renée Rossouw är en av de stora fördelarna med projektet. Annars sitter hon ofta själv i sin studio och det finns inte många panafrikanska nätverk för konst och design som hon känner till.

– Jag har en känsla av att detta är det första riktigt stora afrikanska samarbetet för formgivare från hela kontinenten. Ofta arbetar man med en partner utanför Afrika men jag har saknat en dialog inom kontinenten.

Växande intresse

Bara några dagar efter årets Design Indaba träffar Göteborgs-Posten Ravi Naidoo på hans kontor mitt i Kapstaden. Att kollektionen ska lanseras 2019 är mest en praktisk fråga för hur lång tid som krävs för att ta fram den, förklarar han. Samtidigt växer omvärldens intresse för afrikansk design och på så sätt ligger samarbetet helt rätt i tiden. Som exempel tar han uppmärksamheten kring den senegalesiska designern Selly Raby Kane, även hon en del av Ikea-samarbetet, vars kläder har burits av den amerikanska megastjärnan Beyoncé.

– Vi har en rad afrikanska designers som kommer upp på scen nu och säger: här är vi. Ikea-projektet är en del av detta.

Det är svårt att sammanfatta ”afrikansk design” men det finns vissa särdrag som går igen, tycker Ravi Naidoo. Mötesrummet där vi sitter är exempelvis ett lysande bevis på den resurseffektivitet som han tycker kännetecknar afrikansk design. Varje möbel har renoverats och reparerats.

– Inget går till spillo här. I Afrika arbetade vi med hållbar design långt innan uttrycket fanns. Vi har inte lyxen att hela tiden köpa nytt, vi måste ta det som finns, göra om det och laga det. Så man kan väl säga att vi tror på en reinkarnation för möbler och prylar, säger han.

Men samarbetet handlar inte bara om föremål, det handlar också om att närmare undersöka och förstå hur folk lever här och det kommer ge en annan dimension till projektet, påpekar Ravi Naidoo.

– I Afrika vänder vi inte ryggen mot gatan, vi interagerar med vår omgivning på ett annat sätt än vad man gör i Europa. Stora delar av Afrika verkar och lever som på en stor öppen scen, en veranda. Det finns en social aspekt här som också kommer avspegla sig i våra möbler.

Han reser sig upp för att illustrera vad han menar och gestikulerar ut genom fönstret, mot gatan där livet rullar på nedanför oss.

– Vi har ett annat perspektiv, en afrikansk livsstil, där vi lever mer utåtriktat medan man i Europa lever mer inåtriktat.

Att samarbetet skulle bädda för att fler Ikea-varuhus öppnar på kontinenten är däremot inte troligt. I alla fall inte just nu. I dag finns Ikea representerat i Marocko och Egypten. Det finns däremot tankar på att tillverka delar av kollektionen på kontinenten och att vissa råmaterial kan komma att hämtas härifrån, förklarar Ravi Naidoo.

Enormt avtryck

– Samarbetet med Ikea är historiskt och det kommer göra ett enormt avtryck. Vi talar om världens största heminredningskedja och genom projektet kommer vi kunna ge världen en smak för afrikansk kultur och historia. Varje föremål kommer att bära med sig en liten del av kontinenten och dess hemligheter, säger Ravi Naidoo.

Ofta förknippas afrikansk design med hantverk snarare än globalt gångbara produkter och de flesta formgivare arbetar småskaligt. En av utmaningarna blir därför att tänka design som ska fungera i storskalig massproduktion, där pris och frakt är en del av konceptet.

Studio Propolis som ägs och drivs av Bethan Rayner och Naeem Biviji, är Kenyas bidrag till Ikea-projektet. I ett industriområde strax utanför huvudstaden Nairobi, ligger deras verkstad som kanske bäst beskrivs som ett snickeri.

– Allt vi ritar tillverkar vi själva, från gångjärn till hus, säger Bethan Rayner och skrattar.

Hon och Naeem Biviji träffades på arkitekthögskolan i Edinburgh. Hon är född i Storbritannien och han i Kenya. I dag har de båda kenyanskt medborgarskap och har arbetat i Nairobi i snart tolv år.

Naeem Biviji tycker att det är svårt att sätta fingret på vad som kännetecknar afrikansk design, snarare finns det saker som kännetecknar den afrikanska designern, tycker han.

– I västvärlden har området blivit så specialiserat, var och en gör bara en liten del av själva produkten. Här är vi aktiva i hela produktionskedjan, från att välja ut materialet på plats hos leverantören, till att lägga sista handen vid slutprodukten, säger han och tillägger:

– Det är klart att det är mer in­effektivt och stundtals frustrerande, men det blir ett mer socialt projekt och vi träffar våra leverantörer ansikte mot ansikte. Så det är ganska speciellt jämfört med Europa.

– Och eftersom allt inte finns måste vi ibland tillverka våra egna dörrhandtag eller vår egen lås­anordning för det vi vill ha går inte att hitta här, säger Bethan Rayner.

Laga istället för slänga

De pratar som de arbetar. Tillsammans. Bethan och Naeem gör alla projekt ihop och den ena kan ta vid där den andra har avslutat. För Ikea kommer de dels att formge möbler, dels bidra till en ”Första-hjälpen-låda” som finns på förslag att ta fram. Idén har fötts ur gruppdiskussionerna i teamet och tanken är att Första-hjälpen-lådan ska inspirera konsumenten att laga istället för att slänga. Lagningarna ska vara synliga och bli en del av möbelns karaktär.

Naeem Biviji plockar fram några metallbitar som är tänkta för lådan. Den vackert utformade metallen för tankarna till swahili-kulturen längs Kenyas kust.

– Vi sneglar på traditionerna utan att känna oss bundna av dem. Vi vill göra moderna föremål som överskrider kulturella gränser och är relevanta i hela världen, säger Naeem Biviji.

På samma sätt har de tänkt kring den svängda bänk som kommer ha avsändaradress Kenya. När flera personer sitter på bänken bidrar formen till att de naturligt vänder sig mot varandra.

– Inspirationen kommer från den kenyanska traditionen baraza, då äldre män samlas på kvällen för att dricka kaffe, te och samtala. Ofta sitter de i en ring runt ett träd, säger Bethan Rayner.

En annan, mer modern tradition som de tagit fasta på är koroga.

– Då talar vi främst om samhällets indiska befolkningsgrupp. På en koroga samlas familj och vänner utomhus runt en öppen eldstad och lagar mat tillsammans på ett kokkärl i mitten. Vi måste vara mer tillsammans, äta ihop, prata med varandra, slå av på takten. Då tror jag världen hade varit lite gladare, lite bättre, säger Naeem Biviji.

Modern och kaxig inredning

Den sydafrikanska textilkonstnären Laduma Ngxokolo har kommit till Kapstaden för att delta i stadens modevecka. Göteborgs-Posten träffar honom en söndag morgon på hotellet Fire and Ice som ligger mitt i stan, och som tidigt gjorde sig ett namn för sin moderna och ganska så kaxiga inredning. Laduma Ngxokolo är född i Östra Kapprovinsen och hans design har sina rötter i xhosa-kulturen som är den näst största folkgruppen i Sydafrika. I Ikea-samarbetet skissar han på kuddöverdrag, tallriksunderlägg och ett bord.

– Min mamma lärde mig att sticka, vilket är väldigt ovanligt i vår kultur. När jag sedan studerade textildesign på universitetet blev stickning mitt specialområde, säger Laduma Ngxokolo

Alla unga xhosamän deltar strax före 20 års ålder i en ceremoni som markerar övergången från pojke till man. Det är en ritual som omgärdas med stor hemlighet och pågår i ett par veckor.

– Föräldrarna till de unga männen ska traditionsenligt bränna pojkens gamla kläder och ge honom nya som han kan ha som man. Men jag tyckte att de kläder som fanns var alldeles för eurocentriska, så det ville jag ändra på.

Laduma Ngxokolo började studera xhosa-folkets sedvänjor och hittade bilder på pärlmönster från 1800-talet som han ville använda sig av.

– Det var väldigt vackra mönster och de ligger till grund för den design jag gör i dag. Jag använder bara sydafrikansk ull och mohair och skapar väldigt estetiska kläder som många älskar för dess distinkta mönster och färg, säger Laduma Ngxokolo.

Ikea-uppdraget har inneburit ett annorlunda sätt att tänka, menar han.

– Det jag gör är väldigt representativt för Afrika, men det är inte särskilt demokratiskt med tanke på distribution och pris. Genom att arbeta för Ikea når min design ut till den bredare allmänheten. Det vi gör här kommer nu att bli en del av vad vanliga människor i Europa och Amerika har i sina hem. Afrika är så diversifierat och med många olika kulturer, och det hoppas jag projektet kommer att återspegla. På ett modernt sätt.

Görrel Espelund

Görel Espelund