Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Författaren och illustratören Shaun Tan belönades med Alma-priset år 2011. Bild: Shaun Tan

Väggordsfilosofi för livskrisande tjänstemän

Kajsa Bergström Feiff har läst Shaun Tans Cikada och blivit gruvligt besviken.

Shaun Tans bilderbok Cikada handlar – inte oväntat – om en cikada. En ensam, liten kostymklädd grön varelse på det stora, gråa företaget i den stora gråa staden. Cikada arbetar år ut och år in oförtröttligt med dataregistrering och ständigt utan tack. Cikada är till och med utsatt för regelrätt diskriminering. På företagets toalett får endast människor gå och det är aldrig tal om någon befordran. ”Ledningen säger cikada inte mänsklig. Behöver inga resurser”.

LÄS MER: Saga om sorg som inte lyfter

Tans i vanlig ordning minutiöst utförda oljemålningar gör varje sida i den vackra boken till en färdig tavla i sin egen rätt. Bilderna ackompanjeras på varje uppslag av några korta små berättande rader i tredjepersonstackato. Tydligt förstår vi hur den mörka betongens raka linjer och hårdhet hotar att mala ner den glansögda, försynta lilla Cikada, som samvetsgrant trampar på i den stora, kärlekslösa maskin som är kapitalismen/samtiden/patriarkatet. Förtrycksskildringen är så enkel och svartvit att man kan välja ganska fritt hur man tolkar allegorin.

Det mörker som är Shaun Tans specialitet, det som inte nödvändigtvis är till för att övervinnas utan som utgör ett av existensens villkor, presenteras här snarare som ett hinder på en bana. Var sann mot dig själv, ömsa skinn, flyg bort och var fri! proklamerar boken mellan raderna medan Cikada på sista sidan lyckligt flyger mot himlen med sina gelikar och bara kan skratta vid tanken på människorna som går där nere och kämpar på.

LÄS MER: Mer manual än saga

Och det är faktiskt så platt att det väcker både genans och besvikenhet. För var är den skrämmande, fantasieggande men samtidigt barnblickslojala magiska realismen från Sommarregler, eller den fantasifullt kluriga melankolin från The Thing? Var är magin och tilltron till berättelsen? Cikada är inget mer än lite för omsorgsfullt förpackad väggordsfilosofi om att våga tro på sig själv, stå upp mot mobbare och följa sin egen väg, och det är mycket svårt att förstå vem eller vilka som skulle vara målgrupp om det inte är specifikt skrivet för livskrisande tjänstemän på stora, anonyma företag.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.