Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Filmfotografen Hoyte van Hoytema bjöds in till Sven-Harrys museum i Stockholm, för att kurera "Here's looking at you".

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Unika Hasselbladfoton visar blickens makt

Utställningen "Here's looking at you" sätter blicken i centrum. Filmfotografen Hoyte van Hoytema har valt 199 fotografier ur Hasselbladsstiftelsens unika samling. Med dem undersöker han den intima relationen mellan betraktaren och de avbildade människorna.

En hel samling av ikoniska fotografier täcker en vägg på Sven-Harrys konstmuseum i Stockholm. Alla har olika teman och är tagna av olika fotografer. Men de har en gemensam nämnare: de föreställer människor som ser rakt in i kameran, med öppen blick. Ramarna är hängda så att samtliga ögonpar sitter på en genomsnittlig ögonhöjd: 152,4 centimeter.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

- Som betraktare stirrar man alltid lite skamset på människor i fotografier. Men här känner man sig plötsligt liten och får känslan att alla de här ansiktena istället stirrar på dig. Balansen har skiftat. Det är spännande att fotografi kan göra sådant med en, säger Hoyte van Hoytema upprymt.

Rikedom av bilder

Han är den internationellt erkände filmfotografen bakom filmer som "Dunkirk", "Tinker, taylor, soldier, spy" och "Interstellar". När han bjöds in som kurator av Sven-Harrys nya vd Dragana Kusoffsky Maksimović ville han egentligen säga nej – han var redan överhopad av arbete.

- Men sporrad av spänningen att få tillgång till den här rikedomen av bilder från Hasselbladstiftelsen vaknade jag ett par dagar senare med en idé, och tänkte: "å nej, nu måste jag", säger han och drar på munnen.

- Och jag skulle vara en idiot om jag inte tog chansen. Som fotograf är det en ära.

Hoyte van Hoytema har valt ut 199 bilder bland sammanlagt 3000 fotografier. Där ingår verk av bland andra Christer Strömholm, Lars Tunbjörk, Rineke Dijkstra och Cindy Sherman. Hans urvalskriterium handlade just om synfälten och utställningen är grupperad utifrån det. I ett helt rum hänger till exempel bara fotografier där folk döljer sina ögon, vilket inger en känsla av övergivenhet.

- Genom att organisera bilderna på det här sättet ville jag få besökarna att tänka på vad blicken betyder.

Som filmfotografi

Hoyte van Hoytema ville också binda ihop temat med sitt eget arbete, och blicken är något han som filmfotograf tänker konstant på. Det är en viktig del i hans uppsättning med verktyg, tillsammans med ljuset och rutans utsnitt.

- Det är sådant som förstärker eller skapar ditt uttryck. Vart skådespelarna tittar i förhållande till kameran är väldigt viktigt, säger han.

Tajmning är en avgörande faktor för honom, eftersom han till skillnad från stillbildsfotografer ska berätta en historia i 24 rutor per sekund. Han jämför sig med en musiker, som anpassar tempo och intensitet.

- Om man skulle se en film där man hela tiden kollade på folks ögon skulle det bli väldigt platt. Men om man sparar en intensiv blick till en viktig scen får den ett mycket större genomslag.

Han är lite orolig över att han behandlar dessa ikoniska fotografier respektlöst, eftersom vart och ett av dem "förtjänar en stor vit vägg". Men han blev också förvånad över de nya kopplingar som uppstår mellan dem. Fotografierna säger något tillsammans, om blickens betydelse i det mänskliga mötet.

- När du går och köper bröd och träffar någon tittar du sällan direkt i den personens ögon. Att se någon i ögonen länge i verkligheten kan bli för intensivt. Men det använder sig fotografiet av, det är ett naket och väldigt personligt sätt att möta någon, säger Hoyte van Hoytema.

- På så vis läser vi världen i någon annans ögon.