Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Ulf Stark | En liten bok om kärlek

Ulf Stark | En liten bok om kärlek

Ulf Starks bok utspelar sig under andra världskriget men innehåller mycket humor och ömma känslor. Stina Nylén har läst.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

6-9 år

6-9 år

Ulf Stark

En liten bok om kärlek

Illustration: Ida Björs

Lilla Piratförlaget

”Mamma och pappa döpte mig till Fred. Men det hjälpte inte. Det blev krig i alla fall. ”

Så slagkraftigt inleds Ulf Starks kapitelbok En liten bok om kärlek. Nu var namnvalet egentligen inte ett sätt att mota bort ett annalkande krig, det förstår vi snart. I stället är det Fred Astaire som inspirerat mamma och pappa, som älskar att dansa. Och kriget, som gör att den mest närvarande pappadetaljen i Freds liv är ett par blankputsade dansskor längst in i garderoben, är förstås andra världskriget. Det där står genast klart för en vuxen läsare, som får hjälp av andra tidsmarkörer som betyg i ordning och uppförande, ransonering och hårvatten.

Men det gör inget alls att boken inte genast fungerar som en historielektion för barn. Att det är krig, vilket krig som helst som gör att en pojke längtar efter sin inkallade pappa, bildar en universell ram kring en intensiv berättelse om kärlek – mellan familjemedlemmar, mellan man och kvinna, och mellan två barn. Och när skolans skelett får en Hitlermustasch avtäcks också spänningarna mellan medlöpare och motståndare i gestalt av Freds rektor och lärarinna.

Ulf Starks omisskännliga, lugna stämma berättar om Freds känslor för klasskamraten Elsa, en flicka med starka armar, burrigt hår och tydlig integritet. Den där fina berättarrösten med sin ibland snudd på lakoniska klang ljussätter decembereftermiddagarna när Freds kontakt med pappa i Norrland består av tänkta samtal inne i en garderob; det låter nästan som om pappas röst susar i ventilen där inne. Fred skapar tröst åt sig själv, och mod att visa kärlek.

Kapitlen är mycket korta och fint illustrerade i färg av Ida Björs. Min favoritscen är när Elsa med smalnande ögon och kraftfull precision hjälper Fred att kapa en gran. Det är humor och ömma känslor, stickade ylletröjor, röda näsor och rött bultande hjärtan.