Ulf Eriksson | Demokratins röst. Om litteraturens utopiska verkan
Ulf Eriksson | Demokratins röst. Om litteraturens utopiska verkan

Ulf Eriksson | Demokratins röst. Om litteraturens utopiska verkan

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Vi behöver det dunkla. Det dunkla gäckar oss, får oss att längta, men lär oss också att leva med det motsägelsefulla, det som gör oss till tolkande varelser.

Litteraturen kan vara detta dunkla. Därför är litteraturen bokstavligen livsviktig – för människan, absolut. Men också för det samhälle vi oavbrutet försöker skapa, för demokratin.

Läs också: Ulf Eriksson | Stämmor av ljus fördelar världen

Detta perspektiv framförs sällan i svensk politisk debatt. Men författaren Ulf Eriksson gör det i den nyutkomna och besjälade långessän Demokratins röst, med den uppfodrande undertiteln Om litteraturens utopiska verkan.

Ulf Eriksson är bekymrad. Han ser litteraturens roll marginaliseras i en offentlighet som sätter underhållning och konsumtion i första rummet och som styrs av politiker utan litterär bildning vars enda läsning tycks vara den senaste bästsäljande deckaren eller en kollegas senaste spökskrivna självbiografi.

ANNONS

Det där kan säkert uppfattas av en del som både elitistiskt och dystopiskt, men självklart är det ett problem att vår politikerelit flyr den dunkla och utvecklande kraft som den goda skönlitteraturen är. Det är också därför svensk kulturpolitik är livrädd för begreppet kvalitet. Ulf Eriksson pekar på det problematiska i den rädslan. Tänk om samma rädsla för kvalitetsbegreppet fanns inom till exempel vården!

Digitaliseringens kommersialisering av livet belyses också i Demokratins röst och precis som i sina romaner framstår Ulf Eriksson som en skarp och kritisk iakttagare av samtiden.

Men han är ingen ensidig surgubbe. Den optimistiska drivkraften finns där och den handlar om den oförstörbara skönlitteraturens förmåga att skapa mening, att i ett vilt accelererande infotainment-samhälle vara det dunkla mönstret av hål i informationens nät. Eller enklare: Så länge vi läser finns det hopp.

Fotnot: Ulf Eriksson är medarbetare på GP:s kultursida. Hans bok gästrecenseras därför av Stefan Eklund, chefredaktör på Borås Tidning.

ANNONS