Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/13

Twin Peaks - fast på riktigt

Den legendariska TV-serien Twin Peaks har återvänt, efter ett 26 år långt uppehåll. GP följde några av seriens mest hängivna fans, som samlats i staden där många av scenerna spelades in för att se premiäravsnitten av den nya säsongen.

Det är vårens första riktigt varma dag i North Bend, en timme utanför Seattle i USA:s nordvästra hörn. Garageporten står öppen till äventyrsresearrangören Compass lokal i centrala stan, och två industrifläktar ser till att rummet inte förvandlas till en gryta.

– Ta gärna munkar och körsbärspaj, vi har fortfarande mycket kvar, säger Mary Hutter innan hon skyndar vidare in bakom bardisken för att koppla upp den stora TV:n mot Showtimes streamingsida.

Mary har varit besatt av TV-serien Twin Peaks sedan den först visades 1990-1991. För tre år sedan flyttade hon till North Bend, som tillsammans med grannorten Snoqualmie stått som kuliss för den fiktiva staden Twin Peaks. Inför premiären av seriens tredje säsong har hon tillsammans med North Bends turistbyrå anordnat guidade turer till inspelningsplatserna i området och en visning av de två första avsnitten.

Hon blev förälskad i området efter alla resor till den årliga Twin Peaks-festivalen. En annan av festivalens återkommande besökare, som också kommit till North Bend för premiären, är Brian Linss. Känslorna inför den nya säsongen är kluvna.

LÄS MER: Så bra är nya Twin Peaks

LÄS MER: Vad vet du om Twin Peaks? - Testa dig själv

LÄS MER: Chromatics uppträder i Twin Peaks

 

– Vi har haft 26 år på oss att komma på teorier och spekulera kring de två första säsongerna, och vad som hände sen, säger Brian. Allt det tar slut i kväll.

Brian gör fan art – affischer och t-shirttryck med motiv från Twin Peaks – som han säljer på festivalen, olika konvent runtom i landet, och såklart även i kväll. Till hjälp har han Lauren Lowell, som är kostymör och dagen till ära sytt en klänning med seriens ikoniska, svartvita zigzag-mönster. Båda två ska bo hos Mary Hutter under premiärhelgen. 

– Efter de två första avsnitten ska vi gå direkt till Mary och se avsnitt tre och fyra, som också släpps i dag, säger Lauren. Jag är helt övertygad om att det blir fantastiskt, jag kan inte se hur det kan bli något annat.

Fem minuter i sex sitter Mary sammanbiten bakom lokalens bardisk. Luke Talbott, som driver Compass, har under den senaste kvarten försökt lösa den svajiga internetanslutningen. Utan internet inget Showtime, och inget Twin Peaks.

– Oroa er inte, jag har tre minuter på mig, ropar Luke.

Med telefonen fastklämd mellan örat och axeln knappar han in lösenordet till ytterligare ett nätverk. Marys blick är fäst vid TV-skärmen, som fortfarande visar en envis laddningssymbol. Men den här gången fungerar anslutningen, till publikens jubel.

Klockan blir sex. Angelo Badalamentis omisskännliga intromusik rullar ut i lokalen. Brian och Lauren sitter längst fram, Mary tittar från sin plats bakom bardisken. Snart rinner tårarna nedför hennes kinder.

När Twin Peaks hade premiär den 8 april 1990 var det i ett TV-landskap som låg ljusår från dagens stora stjärnspäckade produktioner som True Detective, Game of Thrones och Homeland. Då hette televisionens tittarsuccéer Alf, Skål och The Cosby Show. Det var minst sagt en chansning när ABC, det minsta av de tre stora amerikanska TV-kanalerna, gav den erkänt konstige filmregissören David Lynch och hans författarkollega Mark Frost grönt ljus för att spela in det två timmar långa pilotavsnittet av Twin Peaks.

Serien blandade detektivdrama med såpopera, komedi och konstfilm och fick fina recensioner av kritiker. Samtidigt ansågs den vara ett kommersiellt självmord och alldeles för konstig för att attrahera TV-publiken.

Handlingen tog avstamp i att Laura Palmer, skolans mest populära tjej, hittades mördad och invirad i plast vid strandkanten. Den egensinnige FBI-detektiven Dale Cooper skickas till Twin Peaks för att försöka lösa mordgåtan och möter ett samhälle fullt av intriger, hemligheter och mysterier. Redan efter premiären gick det att konstatera att experterna underskattat TV-tittarna. Twin Peaks blev en oväntad succé och ett av årets stora samtalsämnen blev: ”Vem mördade Laura Palmer?”.

Även utanför USA:s gränser bänkade sig TV-tittarna med samma fråga. Enligt en av seriens producenter ska en finansiär blivit uppringd av självaste president George H W Bush som undrade om han i hemlighet kunde avslöja mördarens identitet. Sovjets ledare Michail Gorbatjov var ett fan och undrade.

För regissör David Lynch var inte det en lika viktig fråga, men ABC insisterade på att mördaren skulle avslöjas i mitten av den andra säsongen. När så gjordes dalade tittarsiffrorna och en besviken Lynch hoppade av serien.

Fortsättningen av säsong två blev styvmoderligt behandlad av ABC. Gulfkriget bröt ut och som det första livesända kriget krävde det TV-tid. Twin Peaks flyttades runt i tablån och när säsong två avslutades fanns varken skaparna eller magin kvar.

I sista avsnittet ses agent Cooper sitta i det mardrömslika röda rummet som går under namnet The Black Lodge, tillsammans med Laura Palmer. Baklänges säger hon till Cooper: ”vi ses igen om 25 år”.

Fansen lämnades med sina tusentals frågor och teorier i ett ingenting, osäkra på om serien någonsin skulle komma tillbaka. De knoppande internetforumen blev en tidig mötesplats, där teorier och favoritscener kunde stötas och blötas i oändlighet.

Bara en månad efter att serien tagit slut annonserade David Lynch att han skulle göra en film som utspelade sig före seriens handling, vilket blev Fire walk with me som kom ut i augusti 1992. Premiären förlades till North Bends lilla biograf, eftersom David Lynch såg det lilla samhället som Twin Peaks hjärta.

Där fick fansen för första gången möta skådespelarna. Två av besökarna, Don och Pat Shook, bestämde sig för att reprisera evenemanget även nästa år. Twin Peaks Festival var fött. För Lauren Lowell har festivalen varit en viktig del av att hålla intresset vid liv.

– Jag älskar serien, men att träffa alla andra fans genom åren har varit minst lika betydelsefullt, säger Lauren. Det är en viss typ av människor som dras till Twin Peaks. Ofta kreativa, lite annorlunda och väldigt varma personer.

Hon minns när viskningarna om en tredje säsong började dyka upp i Twin Peaks-forumen redan 2013, då en hemlig källa meddelade att David Lynch varit på möte med ett TV-bolag. Påståendet möttes med skepsis av de härdade fansen, som tolkat tvetydiga uttalanden från Lynch och Mark Frost i åratal.

Den 3 oktober 2014 kom så en tweet vardera från Frost och Lynch: ”Dear Twitter Friends: That gum you like is going to come back in style! #damngoodcoffee”. För fansen var budskapet, inlindat i en av seriens flitigaste citerade repliker, glasklart – tredje säsongen var på väg.

Snart kom fler positiva besked. Majoriteten av de ursprungliga skådespelarna skulle återvända och nio avsnitt skulle produceras och sändas av Showtime. Efter att David Lynch lyckats bråka sig till mer pengar från TV-bolaget svällde säsongen till arton avsnitt.

Handlingen har hållits hemlig in i det sista – av alla i teamet är det bara Mark Frost, David Lynch och huvudrollsinnehavaren Kyle MacLacklan som har läst hela manuset. För invånarna i North Bend och Snoqualmie innebar det att Twin Peaks-febern åter skulle blossa upp i deras hemkvarter.

När premiäravsnittet sändes 1990 och Laura Palmers kropp hittas på stranden var det emellertid många som stängde av sina TV-apparater. Under stora delar av 80-talet härjade en av USA:s värsta seriemördare, Gary Ridgway, i de nordvästra delarna av landet. Av de 49 mord han är dömd för hittades fem kroppar i området kring North Bend och Snoqualmie. Twin Peaks fiktiva mordhistoria rev upp djupa sår hos en befolkning som kände att bygden hade fått nog av att förknippas med döda kvinnokroppar.

Men med åren har den stadiga strömmen fans som kom till området för att besöka polisstationen, sågverket, skolan och alla andra ikoniska inspelningsplatser gjort invånarna mer tillfreds med områdets koppling till serien. 

Det första givna stoppet för alla “Peak Freaks” har varit Twede’s café, som i serien döptes om till Double R Diner. Där utspelas flera av seriens mest omtyckta scener, inte minst agent Coopers första möte med det magiska Twin Peaks-kaffet. På premiärdagen är det fullt på parkeringen och kö fram till disken. 

– Kan vi få mer körsbärspaj, ropar en servitris med stressat tonläge till kökspersonalen.
Många vill replikera agent Coopers standardbeställning: ”Cherry pie and a damn fine cup of coffee”.

– Det är så många fans här i dag, säger servitrisen Tessa Lewis. Vanligtvis är det mest familjer här på helgerna.

Hon har jobbat på Twede’s i två år och är van vid alla de Twin Peaks-fans som årligen besöker kaféet. De säljer t-shirts och muggar med Double R:s logga och vid toaletterna sitter fotografier från inspelningarna.

När kaféet brann i början av 2000-talet bestämde man sig dock för att bygga upp det i en fräschare tappning för lokalbefolkningens skull. Till fansens stora besvikelse blev de murrigt bruna väggarna vita, och de röda stolsitsarna ersattes med blåa. ”Peak freaksens” räddning kom när David Lynch på nytt stegade in på kaféet i december 2014.

Det stod snabbt klart att det inte gick att filma på Twede’s med den nya inredningen. Showtime fick återigen öppna plånboken. Efter en överenskommelse med ägaren, där TV-bolaget lovade att den nya inredningen inte bara skulle vara en kuliss för inspelningen utan något bestående att avnjutas av både fans och lokalbefolkning för en lång tid framöver, satte renoveringen igång.

I september 2015 öppnade kaféet åter dörrarna, tillbaka var träpanelen på väggarna och de röda barstolarna. Nu har Twede’s släppt alla tankar på frigöra sig från serien.
Klockan tio i åtta har eftertexterna börjat rulla på visningsfesten i North Bend. De möts av applåder och Mary börjar gråta igen. Hon försöker samla sig och torkar tårarna från ögonen.

– Det var fantastiskt, utbrister hon. Att få återse alla karaktärerna, det plockar fram så många känslor. Nu vill jag bara se allt.

Den generella stämningen i lokalen är emellertid svårare att ta på. Folk vet inte riktigt var de ska ta vägen, varken fysiskt eller psykiskt. Vad var det egentligen vi fick se? Brian lämnade snabbt lokalen för att få chansen att i fred ta en cigarett och reflektera en stund. Han vet att resten av kvällen ska tillbringas med att analysera och prata igenom vad de precis upplevt.

– Just nu känner jag mig bara totalt bedövad, säger han. Jag gillade det inte, men jag ogillade det inte heller. Det var väldigt mycket surrealistisk David Lynch och alldeles för lite av Mark Frosts värme.

Han har redan bestämt sig för att inte följa med hem till Mary och se de två resterande avsnitten.

– Jag orkar inte, det behövs någon vecka för att processa det här. Men jag litar på dem, det är 16 avsnitt kvar.

Inne i lokalen sitter Lauren kvar och ser ut som om hon har somnat, kombinationen anspänning och alkohol verkar ha tagit ut sin rätt. Hon ruskar om sig själv och rättar till klänningen.

– Jag är känslomässigt tömd, säger hon och tittar upp i taket. Jag måste se det igen, det är så många lager att processa. I 25 år har man sett och analyserat samma avsnitt och nu kommer de och slänger allt det här nya på en. Det är mycket att förhålla sig till, så många nya frågor som väcks. Men det är klart, om jag fått en massa svar skulle det inte vara Twin Peaks.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.