SVT:s nöjeschef en ung veteran

Trots sin relativa ungdom tillhör Mathias Engstrand, 41, veteranerna i TV-huset vid Gärdet i Stockholm. Redan i gymnasiet praktiserade han med att dra kablar åt teknikavdelningen. Och i början av 90-talet fick han sitt första fasta jobb, som receptionist på Tv-sporten. Det ledde till reporter- och redaktörsjobb på Lilla Sportspegeln och Sportnytt. Och där efter har han bland annat varit ansvarig för sändningarna från flera av de riktigt stora sportevenemangen. Sedan tre år tillbaka är han SVT:s nöjeschef.

– Jag har med mig mycket från sportvärlden. Skillnaden är väl att där sportprogram är bevakande och refererande börjar vi från noll. Men dramaturgimässigt kan man hämta mycket från sporten, liksom produktionsmässigt. En hel del av det tänket märks i ett program som Mästarnas mästare.

Att just Mästarnas Mästare är ett av Mathias Engstrands favoritprogram märks tydligt. Han återkommer hela tiden till det.

– Det är ett bra exempel på att genretänket kanske försvinner lite. Tävlingsmomenten är ju sport, men själva tilltalet är underhållning.

I juni presenterades en ny utredning om åt vilket håll public service-uppdraget ska gå under perioden 2014-2019. Tidigare har Moderaterna betonat att SVT ska stå för kvalitet och vara ett komplement till de kommersiella kanalerna, alltså ett smalare public service-begrepp. Men Moderaterna fick backa för de övriga regeringspartierna som vill att SVT även i fortsättningen ska ge tittarna ett brett utbud.

– Just när det gäller Nöje kan det uppfattas som ett krångligare uppdrag än till exempel när det gäller barn- eller samhällsprogram. Men utredningen trycker ju på att det ska finnas något för alla. Vi ska göra bred underhållning. Och betalar du tv-licens ska du ju få ett fullsortimentutbud.

I stället för att säga vilken typ av nöjesprogram SVT ska göra, kan det vara enklare att säga vilka nöjesprogram man inte ska göra. Mathias Engstrand nämner inte helt oväntat Kanal 5:s skandalsåpa Kungarna av Tylösand som ett program SVT inte kan eller ska göra. Men också TV4:s succé Idol är problematiskt.

– Vi skulle kunna göra Idol, men inte på samma sätt. Vi varken kan eller vill vara så där elaka. Men om man plockar bort elakheterna blir det ju inte samma program. Så då kanske man helt enkelt ska låta bli.

SVT nöje har de senaste åren haft en programstomme som till stora delar består av långkörare som På spåret, Melodifestivalen, Allsång på Skansen, Så ska det låta och Dobidoo. Och Mathias tror att de finns en plats för dem även framöver.

– Åtminstone i fem år till. Det är ju inte så ofta de här klockrena programformaten dyker upp. Så det gäller att vårda dem. Som På spåret, som kontinuerligt setts över och putsats upp. Det har fortfarande många år kvar att ge.

Mycket har hänt med vårt tv-tittande sedan Mathias Engstrand växte upp på 70-talet. Då var själva tv:n nästan en större upplevelse än själva programmet. Man satte sig, kanske med te och mackor, och konsumerade det som fanns. Nu väljer tittaren själv vad han eller hon vill se. Och framför allt när de vill se det. Men det betyder inte att tv-tablån är på väg att försvinna.

– Vissa givna tidpunkter blir ännu större, som klassiska 20.00. Många vill fortfarande se ett program när det sänds och kunna prata om det i skolan eller på jobbet nästa dag. Men on demand, alltså när man själv vill, blir också större. Man kanske inte sitter och väntar in den där sena deckaren klockan 23.00, utan betar av alla avsnitt på webben en regnig söndag i stället.

SVT har fått en hel del kritik för att det saknas kvinnliga programledare på de stora breda programmen.

– Visst, kritiken är befogad. På SVT i allmänhet är könsfördelningen inget problem, men på underhållningssidan är det snett. Vi jobbar aktivt för att få fram kvinnliga programledare, men det måste få ta tid. Det vore inte schyst att slänga in en orutinerad person på prime time, bara för att fixa till statistiken.

På de stora tv-mässorna runt om i världen pratas det mycket om prat-tv just nu. Och Mathias Engstrand tror att trenden håller i sig.

– Vi har kanske saknat program där folk får tid på sig att berätta, utan att det blir sönderklippt. Vi har ju en stor biografitrend och publiken är intresserade av levnadsöden. Men när vi körde igång Skavlan var det en chansning. Att låta en norrman sitta i en stol och prata är ju ingen given succé på förhand.

Likaså tror han att vi kommer att titta på matlagnings-tv i många år till.

– Intresset för mat är ju konstant. Även framtida generationer kommer att äta. Och ibland kommer det fram en stjärna som Gordon Ramsay som lyfter hela genren.

Och så var det ju det här med efternamnet. Nej, sportprofilen Tommy Engstrand är inte hans pappa. De är inte ens släkt.

– Men jag brukar få frågan någon gång i veckan. Till slut ringde jag upp Tommy och tog en fika med honom. Jag var ju tvungen att lära känna mannen som alla tror är min pappa.

Oskar Hammarkrantz