Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

1/8

Svordomar och spöken – här är julkalendrarna som fått föräldrar att rasa

Nackenchocker, ockultism, svordomar och politiska budskap. Alla julkalendrar har minst en ingrediens som får tittare att gå i taket. Här är program som fått mest kritik.

Efterlängtade, älskade och minst lika kritiserade.

När första avsnittet av SVT:s julkalender sänds är anmälningar till Granskningsnämnden lika självklar som att tvn sätts på klockan 15 på julafton.

Här är några av de julkalendrar som flest reaktioner.

2015 – Tusen år till julafton

SVT beskrev programmet som ”ett spännande experiment där några barn får resa i tiden och tillbringa en dag i historien, någonstans mellan 1015 och 2015.”  Till skillnad mot tidigare julkalendrar hade denna ett djupare syfte – att tittarna på ett pedagogiskt sätt skulle få kunskaper om svenska anor och traditioner.
Men alla var inte nöjda med resan. I stället slog kalender rekord i klagomål.

Redan efter första avsnittet vände sig flera upprörda föräldrar till sociala medier för att uttrycka sina åsikter. De var bland annat arga över att det förekom prat om sex, avsaknaden av julkänsla och det nya berättargreppet i form att videodagbok.

Men i slutändan visade sig ändå innehållet tilltala den breda massan. Med i genomsnitt 2 375 000 tittar per avsnitt slog programmet tittarrekord.

2014 – Piratskattens hemlighet

Äventyr, spänning, magi och ett mysterium. 2014 års julkalender hade det mesta. Men den saknade något väsentligt – snö och julstämning. Programmet utspelar sig nämligen på en ö utanför Kroatien. Avsaknaden av bjällerklang och julgransglitter fick många sucka uppgivet. SVT var beredda på kritiken och svarade att en snöfri jul inte borde vara främmande eftersom många svenskar ju firar jul utomlands.

2013 – Barna Hedenhös uppfinner julen

Det sändes bara några avsnitt, sedan trillade anmälningarna till Granskningsnämnden in. Anmälarna reagerade dels på att en av karaktärerna hällde vatten över elkablar utan att varna tittare för faran att blanda vatten och el och dels att ordet ”jävlar” förekom.

En tredje anmälan handlade om att ett av barnen kastat en vas i golvet, något som ansågs uppmanade till vandalism på museer.

Det blev också reaktioner när två skådespelare visades nakna, trots att man enbart såg siluetter i mörker. Under programmets gång blossade samtidigt debatten om förlagan till julkalendern upp. 

Boken "Barna Hedenhös upptäcker Amerika", skriven av författren Bertil Almqvists, ansågs ha en såpass rasistisk och kvinnoförnedrande ton att förlaget Bonnier Carlsen beslutade att dra in den.

2012 – Mysteriet på Greveholm – Grevens återkomst

1996 års julkalender ”Mysteriet på Greveholm” blev en succé och 16 år senare kom uppföljningen ”Mysteriet på Greveholm – Grevens återkomst”. 

Efter att det första avsnittet sänts kom också kritiken – från en kyrkoherde som i en anmälan till Granskningsnämnden kallade SVT för ”ondskans hantlangare” och menade att programmet uppmanade till ockultism.

Flera upprörda föräldrar var inne på samma spår och var kritiska mot att karaktärerna lekte anden i glaset och använde pendelteknik, lekar som de ansåg var skadliga och kunde leda till psykiska besvär och obehagliga upplevelser.

”Olämpligt att indoktrinera barn till spiritism” stod det i en av anmälningarna.

2011 – Tjuvarnas jul

Tjuvarnas jul, som utspelar sig under 1800-talet och som handlade om ficktjuven Kurre, vann förvisso pris för ”Årets barn-och ungdomsprogram” på Kristallengalan 2012.

Men alla var inte nöjda med ett barnprogram som på sätt och vis förskönade stölder och kriminalitet. Många föräldrar menade att det uppmuntrade barn till att stjäla.

Även Tankesmedjan Timbro gav sig in i debatten och menade att flera av SVT:s julkalendrar, däribland Tjuvarnas jul, utmålar företagare som skurkar.

2003 – Håkan Bråkan

I en intervju med Aftonbladet sa SVT:s dramachef Daniel Alfredson att ”ambitionen var en modern julkalender som överraskar”. Överraskade gjorde den helt klart, men frågan är hur modern den var?

Efter några avsnitt tog Granskningsnämnden för tv och radio emot 66 anmälningar. De flesta handlade om karaktärernas beteende, till exempel scenen där Håkan Bråkan drömmer sig fram till tiden han är pappa, varpå tittarna får se honom i soffan med en öl och kolla på Tipsextra.

Men det var framförallt scenen där Håkan Bråkan tog en lärarvikarie på brösten och sa att det hennes ”pattar var helt otroligt enorma” som fick mest kritik.

Marias barn – 1987

Svenska kyrkan hade en önskan – att visa vad julen och dess traditioner egentligen kommer ifrån och betyder. 1987 fick de som de ville, men blev ändå inte nöjda med utfallet. Inte resten av tv-tittarna heller för den delen.

Hela produktionen ansågs vara billig och inte tillräckligt genomarbetad och bestod till stor del av illustrationer. En av få scener det fanns realism i var den med Herodes barnamord.

Den hade till och med autentiska spädbarnsskrik, vilket gjorde både barn och föräldrar obekväma. Då kände de inte ens till att julkalendern från början skulle heta ”Fader okänd”.

1971 – Broster, Broster!

Trots kritikerstormarna som de senaste årens julkalendrar orsakat måste man gå tillbaka till 1971 för att hitta den som kallats för SVT:s mest utskällda. 

Broster, broster!, som är en könsneutral blandning av syster och bror, handlade om en hippiefamilj som går i väntans tider och som tar avstånd från miljöförstöring och konsumtionshysteri.

Låter väl inte särskilt kontroversiellt, men till och med under 70-talet ansågs programmet vara för politiskt och vänstervridet. Dessutom skrämde den utdragna scenen där Claire Wikholm föder stora delar av tv-publiken.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.