Snabba klipp i Högklackat

Inom musik räknar man BPM, beats per minute. SVT:s nya humorserie Högklackat har ett tempo som gör begreppet skämt per minut gällande. De åtta halvtimmeslånga programmen snittar på 30-33 sketcher vardera.

Regissören Alain Darborg och skådespelarna Anna Blomberg, Petra Mede och Susanne Thorson har trängt ihop sig i en soffa i ett mötesrum i centrala Stockholm.

– I dag, med Youtube och liknande, är man väldigt van vid snabba klipp. Det har vi tagit fasta på. Har vi en tvåminuterssketch så följs den av ett kort skämt, säger Alain Darborg.

När man har hunnit tröttna efter två minuter?

– Ja. Man ska inte kunna sjunka in i något lugn, man ska inte vara beredd på var man hamnar. Den röda tråden har hela tiden varit att det inte ska finnas en röd tråd, utan att det ska vara anarki.

Men, säger Petra Mede, även om sketcherna är disparata så har de en gemensam klangbotten:

– Allt utspelar sig i en vanlig, vardaglig miljö. Det är sällan några stora klimax.

Susanne Thorson instämmer.

– Det är hela tiden saker som känns som att de skulle kunna hända. Det är inte som att jag har en blå peruk på huvudet för att signalera att nu kommer det en poäng. I början av varje sketch ska man inte veta om det ska bli tragiskt eller roligt. Det tycker jag är kul, för då kommer man närmare drama. Den komiska vändningen blir extremt komisk i och med att man inte förväntar sig den.

Förlagan till Högklackat är den franska succén Vous les femmes (Ni kvinnor) av Olivia Côte och Judith Siboni från 2007. Formatet har tidigare gjorts i versioner i bland annat Spanien och Storbritannien.

Av Vous les femmes över 400 originalsketcher är det bara ett tjugotal som den svenska ensemblen har kopierat rakt av. Resten har man bearbetat eller skrivit från grunden.

Petra Mede förklarar.

– I Frankrike har man en väldigt burlesk humor, det är mycket större gester än i den anglosaxiska humorn, som vi är inspirerade av. Och det är ett mer konservativt land. Kvinnor gör vissa saker, som att bädda sängen till exempel. Det har vi fått göra lite mer svenskt.

Även i Sverige finns det områden män och kvinnor har tillträde till i olika grad. Humorscener är ett exempel. När Anna Blomberg inledde sin bana gjorde hon det som en del av gruppen Dotterbolaget. De spelade nyskriven humor av kvinnor, för alla. Föreningen finns kvar, men senast de satte upp en föreställning var 1998. I Högklackat gör kvinnor de sex ledande rollerna. Seriens arbetstitel var Kvinnor. När Klungan, Killinggänget eller tv-aktuella Grotesco, tre exklusivt manliga grupperingar, har gjort serier för SVT har de hetat saker som Ingen bor i skogen, Nilecity och Pulver. Inte Män, eller Ökenboots eller Brogues.

Den typen av generaliserande etikett används bara om det som ses som avvikande.

Att det är kvinnor som utför dråpligheterna i Högklackat är nu inte ens avgörande, enligt kvartetten i soffan. Poängen är inte att sätta fingret på något typiskt kvinnligt!. Det är inte heller att utmana föreställningarna om vad det skulle kunna vara.

– Det vi har gjort är apolitiskt. Det finns ingen agenda. Det är bara så att det för en gångs skull har det bildats ett humorgäng som består av sex kvinnor, säger Petra Mede.

Det höga tempot präglade även inspelningarna. Fanns det fem minuter över räckte det för att improvisera fram en sketch.

Anna Blomgren berättar:

– Det var så otroligt många olika situationer. Dagen kunde börja med att man stod vid en busshållplats och lämnade över en katt. I nästa scen söp man sig dyngrak. Jag hade en liten bebis samtidigt, så jag sprang hem och ammade mellan tagningarna. Det blev också som en sketch. Hem och amma, och snabbt tillbaka och fortsätta supa sig dyngrak.

TEXT

Jenny Damberg

kultur@gp.se