Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Hej

1/7

Hassels styvdotter dominerar i nya serien

Ola Rapace som Roland Hassel är en ruffig snut med ett gott hjärta. Men han blir utspelad av tonåriga Wilma Lidén, som Hassels styvdotter.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Deckare

HASSEL

Regi: Amir Chamdin.
Med: Ola Rapace, Aliette Opheim, Wilma Lidén, Shanti Roney.
Premiär: 8 september på Viaplay. Kommer senare att visas på TV3.
**

"En råare värld. En hårdare polis. Ola Rapace är Hassel." Så säljer streamingtjänsten Viaplay in sin egenproducerade deckarserie i tio delar, fritt baserad på Olov Svedelids böcker om polisen Roland Hassel.

Ni som minns Lars-Erik Berenett i samma roll kommer knappast att känna igen er, även om regissören Amir Chamdin flörtar väldigt mycket med gamla film- och klipptekniker. (När såg du senaste en krimserie med stillastående kamera och in- och utzoomningar?)

Smutsrockig musik

Jag gillar formexperimenten, 70-talssnutstilen och den smutsrockiga musiken signerad Nicke Andersson, de gör att Hassel sticker ut i floden av strömlinjeformade "deckare som vill vara drama" på tv idag.

LÄS MER: Rock 'n' roll när "Hassel" gör comeback

Det jag inte förstår är varför Chamdin tycks tröttna på de retroromantiska greppen efter första avsnittet. Redan i andra avsnittet återgår han till typisk nutida polisseriestil. Synd och lite märkligt.

Överspända och stereotypa

Serien börjar hur som helst med att Hassels mentor mördas brutalt. Givetvis inleder den oborstade Hassel och hans hårdföra polisgrupp en egen utredning under radarn. Snart är både Hassels familj och maktens korridorer insnärjda i fallet.

Jag uppskattar Chamdins berättarstil: rakt på sak och utan krusiduller, men ändå inte alltför övertydlig. Däremot stör jag mig på de överspända och stereotypa rollfigurerna.

"Heta och hårda" sexscenerna är stendöda

Att se Ola Rapace och Shanti Roney (Hassels kollega) åka runt jättefort och tuffa sig mot andra tuffingar blir snabbt tröttsamt. Likaså är de "heta och hårda" sexscenerna med Rapace och Aliette Opheim (Hassels fru) totalt stendöda.

Men det finns en hel del fina sekvenser också. Främst är det familjescenerna, med en socialrealistisk vrede i botten, som glimrar till.

Allra bäst är det när Wilma Lidén (ett fynd som Hassels tonåriga styvdotter) är med. Hon skulle banne mig ha en egen serie.