Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

"Man måste våga saker" säger Andreas Johnson. "Så är det bara. Man måste våga."

Andreas Johnson vägrar ge upp

Femte försöket på sju år. Andreas Johnson vägrar ta ett nej från dom som bestämmer. Han är Melodifestivalens motsvarighet till Östersunds OS-kommitté.

Den här gången gäller det. Den här gången ska Andreas Johnson revanschera sig för tredjeplatsen 2006 och för andraplatsen 2007, han ska dra ett fett streck över dikeskörningen med Carola 2008 och sudda bort den snopna sjätteplatsen från 2010 ur folks minne. Många hade gett upp och dragit sig tillbaks för länge sedan. Inte Andreas Johnson. På lördag är det femte gången gillt för Mr Melodifestivalen.

- Från rookie till veteran på rekordfart, skrattar Andreas Johnson men skruvar lite besvärat på sig åt stämpeln som Herr Melodifestival.

Det borde han inte göra. Om vi räknar bort veteranerna från schlagerns barndom – Ann-Louise Hanson som deltagit tretton gånger, Östen Warnebring elva och Kikki Danielsson nio gånger – och fokuserar på tiden efter 2002, då ambulerande deltävlingar infördes, då är Andreas Johnson den artist som synts flest gånger i Melodifestivalen.

Det var aldrig planen. Andreas Johnson skulle ju bli rockstjärna. När singeln Glorious i februari 2000 gick rakt in på den brittiska topplistans fjärdeplats var han hela Musiksveriges hopp, vår nästa exportsuccé. Glorious träffade precis rätt och plötsligt hyllades Andreas överallt. Men framgången tycktes kortvarig. I mars hade låten fallit till plats nummer 50 och därefter störtade den ut ur listan. Död som en sill. Likväl rör den på sig.

Glorious bubblar på radiostationer i Asien och tycks av kommentarerna på Youtube att döma även snurra en del i ryska och polska hem. Dessutom har den hörts i Sopranos och CSI, hjälpt till att sälja Nutella och dyker med fascinerande regelbundenhet upp i fransk bilreklam. Så ja, den där brottarhiten bara fortsätter att dra in fräscha kronor på Andreas Johnsons lönekonto. Men nu handlar det om Melodifestivalen och då markerar tiden kring Glorious egentligen nåt helt annat, nämligen starten för samarbetet med låtskrivaren Peter Kvint.

- Vi satt i New York och jobbade när Christer Björkman ringde och ville ha med mig som joker. Det var hösten 2005 och jag trodde det var ett skämt. Vad f…n vill han? Vadå Melodifestivalen? Jag har väl ingen relation till Melodifestivalen, jag kände inte ens någon som hade en relation till Melodifestivalen.

Men Björkmans erbjudande sjönk långsamt in. Andreas Johnson var trött på att vara den där killen som var "känd utomlands" och insåg vilken möjlighet det trots allt låg i Melodifestivalen. I tre direktsända minuter. I tre miljoner tv-tittare.

- Det var ett steg rakt in i folkligheten, in i folks vardagsrum, men har du nåt bra att visa upp så gör det för så många som möjligt. Så tänkte jag och kände mig plötsligt redo för Melodifestivalen. Bring it on …

Samtidigt handlade det om överlevnad. Rockkarriären gick lite på sparlåga och skivförsäljningen hade som för alla andra förvandlats till ett skämt. Andreas Johnson stod inte på tröskeln till världsherravälde direkt.

- Min fru var gravid, morsan var sjuk och familjestämningen var allmänt låg. Jag behövde göra nåt för att bryta mönstret och Melodifestivalen blev en chans att göra just det. Så jag och Peter (Kvint) sållade fram en jokerlåt och skickade in till Christer Björkman.

Det blev Sing for me, det blev en uppmärksammad tredjeplats i Melodifestivalen 2006 och det blev framförallt den nystart på karriären som han hoppats på. Hjulen började rulla igen. Tomas Ledin plockade upp Andreas på sitt rocktåg, Tommy Körberg ville ha med honom i en julshow och när Bert Karlsson lite senare fick höra nya låten A little bit of love så ringde han upp Andreas på semestern i Thailand.

- Plötsligt hade jag Bert i luren. "Dö, dän låten ska till Melodifestivalen! Jag ska trycka in fyra miljoner å skicka dän te Arvingarna"!

Andreas Johnson visste inte vad han skulle tro.

- Vadå "jag ska …". Det var ju min låt! Jäkla Bert. Jag blev så provocerad och störd att jag bestämde mig för sjunga den själv.

Det var 2007 och kanske var det Bert Karlssons idé hela tiden, kanske inte. Svårt att veta. Året efter var det i alla fall dags igen. Tillsammans med duettpartnern Carola skulle Andreas Johnson göra soprent i sin deltävling. Så blev det inte.

De skickades till Andra chansen i Kiruna – schlagerns Sibirien – och en svidande förlust mot Nordman. Och ni som tänker att Androla säkert glömt kraschen i Kiruna och gått vidare, tänk igen. Varenda gång Carola och Andreas träffas, vilket händer då och då, dyker fiaskot upp. På ett eller annat sätt.

- Vi har svårt att släppa det. Usch, det var jobbigt på riktigt! Inte bara för att vi åkte ut mot Nordman utan för att vi blev helt nermalda av mediedrevet. Men det är inget jag ångrar.

- Man måste våga saker, säger Andreas Johnson och ser lite fundersam ut. Så är det bara. Man måste våga.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.