Tonie Lewenhaupt visar sitt bästa på Röhsska

Kläderna är vår kod, vårt tysta språk – inte så konstigt att de är viktiga för oss, menar Tonie Lewenhaupt, dräkthistoriker, modetecknare, journalist och författare.

ANNONS
|

Tonie Lewenhaupt har vita silkesvantar på händerna och rör varsamt vid de olika klädedräkterna när hon visar runt i utställningen. Rummet är svagt belyst av respekt för rariteterna, helt enkelt för att skydda de sköra tygerna. Vi befinner oss på Röhsska museet, vid Vasagatan, där ett urval av den stora samling modedräkter som hon har skänkt till museet, ska visas i utställningen Bara det bästa.

Själv bär hon smala svarta byxor, en lång svart stickad tröja över en vit kraglös skjorta och ett par "mjuka spårlösa skor".

- Skorna har jag valt för att kunna gå omkring på podiet mellan dockorna med kläder.

ANNONS

Varje plagg har en historia och Tonie Lewenhaupts fantasi och nyfikenhet för kläder och mode väcktes tidigt. Hon växte upp i centrala Stockholm med två systrar. Mamma Kaj var duktig på att sy och klädde gärna sin trio i likadana kläder.

- Efter skolan började jag på Konstfack. Där ingick modeteckning som en del i linjen för Reklam- och bokhantverk. Beckmans var privat och där hade jag inte råd att gå och så här i efterhand är jag tacksam för det.

Efter examen fick hon arbete på Bonniers månadstidning, en prestigetidning med seriösa porträtt, litteratur och mode, där hon fick börja med att teckna vinjetter och skriva korta notiser till tecknade modebilder.

- En lärorik period med Magdalena Ribbing som stenhård redaktionssekreterare. "Börja aldrig texten med orden Bilden visar...", präntade hon bland annat in.

Hon avancerade till moderedaktör och fick resa till Paris Haute couture-visningar, teckna de nya plaggen och träffa modeskapare. På den tiden satt man på guldstolar när kläderna visades i salong i modehusen. Där och då fick man varken fotografera eller teckna, man fick begära vilka plagg man ville teckna av efteråt.

- Jag jobbade ju på en månadstidning och det var en stor fördel. Jag lärde känna många svenska modeller som jobbade på kvällarna men som kunde modella för mig när jag tecknade på dagarna. Siv Benno var en, hon var dessutom väldigt kunnig och kunde berätta om materialen, hur kläderna var sydda och varför. Så jag kom hem med rätt bra material.

ANNONS

1964 fick Tonie Lewenhaupt i uppdrag av chefredaktören Jeanette Bonnier att speciellt studera de unga, nya modehusen i Paris.

- Där mötte jag en ung, blyg nykomling, Yves Saint Laurent, som kom fram där jag satt och tecknade och frågande artigt, "Förlåt, får jag titta lite?" Och det fick han förstås.

På tidningen träffade Tonie fotografen Claës Lewenhaupt. De gifte sig, flyttade till Skåne och började frilansa och arbetade som ett team fram till dess att Claës dog 1990.

- Vi gav ut böcker tillsammans om både trädgårdar och modehistoria. Jag var stylist innan titeln existerade.

I arbetet med böckerna behövde hon dräkter. Den allra första, en vinröd ensemble med klänning och kappa från 1917, fick hon av en äldre dam på 80-talet. Vänner och bekanta skänkte dräkter som de sparat eller ärvt och plötsligt hade hon en samling som bara växte.

- I Sverige fanns det inga kläder på auktioner men i London på Christie’s kunde man handla relativt billigt. Vi var några få privata samlare som köpte. Kläderna kom från olika dödsbon och såldes var fjortonde dag. Jag fick bra kontakt med en dam där på kontoret som skickade kataloger och faxade tips när hon trodde att det var något som skulle intressera mig.

ANNONS

Där på auktion i England köpte Tonie Lewenhaupt en av sina favoriter, den blå sidenklänningen med det märkliga släpet med sin långa sidentofs från Paris 1912.

- Alla kläder är en berättelse. Man upptäcker mycket genom att studera detaljer. Varje fläck och varje reva är en story. Och jag kan föreställa mig hur roligt hon som dansade i denna aftonklänning hade när det begav sig. Tofsen var helt sönderdansad. Något år senare bröt första världskriget ut och jag tror att den sparades för alla lyckliga minnens skull.

Klänningen, som fått smeknamnet "Ryska baletten", tillhörde tidigare den framstående dräkthistorikern Nancy Bradfield.

En viktig del av Tonie Lewenhaupts samling, som totalt innefattar 150 föremål, kommer från Stina Paccini-Ohlsson som ägde och drev, under tiden för haute couturens glansdagar, den exklusiva modeaffären Ohlssons på Stortorget i Malmö. Stina Paccini-Ohlsson köpte de bästa och mest säsongstypiska plaggen från de mest inflytelserika modehusen så som Dior och Balenciaga. Affären såldes och på vinden hängde de stora namnen i klädpåsar.

- Aftonklänningarna gav hon till sina svärdöttrar. De övriga plaggen erbjöd hon mig. "Ta vad du vill ha", sa hon, och det gjorde jag.

En stor samling kräver tid och plats och för tjugo år sedan tröttnade Tonie Lewenhaupt och donerade sin samling till Röhsska museet – på villkor att de visas. Hon var själv med och arrangerade den första utställningen Den lilla svarta (1997).

ANNONS

- Den recenserade Hedvig Hedqvist i Svenska Dagbladet, det var troligen första gången klädmode hamnade på kultursidorna.

Genom åren har Lewenhaupts donation med 1900-talsmode utökats med fler dräkter och accessoarer och utgör i dag huvuddelen i museets modesamling.

- Röhsska har varit viktigt. Nu har kläderna hamnat i en kultursfär som inte fanns förut.

Mode är kultur och modet följer samhällsutvecklingen, är en av Tonie Lewenhaupts teser.

- Mode är det första uttrycket för att något förändras i samhället. Men vi ser det ofta inte just då.

Nya värderingar ger nya klädedräkter. Och dräkthistorien är en del av konsthistorien och stilhistorien.

- Alla kreativa uttryck hänger ihop. Klädmodet, arkitekturen, möblerna, konsten, musiken, typografin, mönstren, färgerna; allt ingår och samarbetar med varandra när stilideal tar över.

När Nationalencyklopedin gavs ut (1989-86) ingick Tonie Lewenhaupt i redaktionen som ämnesredaktör för dräkt och mode.

- Det var första gången dräkt fanns med som en del av stilbegreppen. Det var viktigt prestige för ämnet som plötsligt blev behandlat seriöst.

Numera är modevetenskap ett akademiskt ämne som kan studeras vid Stockholms och Lunds universitet.

- Det är bra. Men jag tycker att de saknas en baskurs där man lär ut modet sett genom historien. Ämnet är lite för teoretiskt. För att förstå mode måste man också titta och känna på kläder.

ANNONS

Tonie Lewenhaupt bor med sin man i Rydebäck mellan Landskrona och Helsingborg. Hon har slutat att samla men arbetar gärna med kläder. Just nu arbetar hon med en utställning för Landskronas museum.

- Det är roligt. Temat är arbetskläder från olika tider och länder. Jag har själv bidragit med en slaktarjacka i vit bomull som jag köpte som ung i en butik för yrkeskläder i Paris.

Vad betyder kläder för dig personligen?

- Det betyder en hel del, jag är noga med vad jag tar på mig även när jag går ut i trädgården. Jag känner mig ur balans om jag inte är rätt klädd.

Hur skulle du beskriva din stil?

- Alltid enfärgat, sällan vitt. Numera har mörkblått och grått ersatt en del svart. Svart blir lite hårt när man blir äldre. Alltid lågskor, jag har aldrig gillat att gå i höga klackar.

- Jag tycker om kavajer och köper dem nästan alltid på herravdelningen. De är generellt bättre skräddade och bättre sydda.

Favorit bland modeskapare?

- Armani. Han är skicklig på att skapa kläder för nutida kvinnor. De är tidlösa utan att vara tråkiga, vackra och välgjorda.

FAKTA: Tonie Lewenhaupt

ANNONS

Född: 1937 i Stockholm

Författare, dräkthistoriker och tecknare.

Bor: Rydebäck, vid Öresund i västra Skåne

Familj: maken Carl Fredrik Reuterswärd

Utbildad på Konstfack

Har arbetat som: modetecknare, moderedaktör på Bonniers månadstidning, assistent och stylist till Katja of Sweden, frilansjournalist.

Böcker i urval: Tidlösa trådar – klassiska kläder från antiken till våra dagar, Kläders tysta språk, Svart som – idéer och tankar kring svarta kläder, Inte bara mode – samhället som modeskapare, Bilden av modet tillsammans med Lotta Lewenhaupt (som hon inte är släkt med) samt nya boken Minnets Kläder, som släpps i samband med vernissagen.

FAKTA: Bara det bästa, Röhsska Museet

I utställningen Bara det bästa – ur Tonie Lewenhaupts donation av modedräkter presenteras ett urval av den omfattande samling med modedräkter som Tonie Lewenhaupt under de senaste 20 åren skänkt till Röhsska museet.

I utställningen presenteras några av hennes originalcollages från den nya bokenMinnets kläder

Vernissage tisdag 19 april kl 17.30. Utställningen pågår t o m 30 december 2016.

ANNONS