Toni Morrison har fin känsla för socialt spel

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

I barndomen var Brides kolsvarta hud en förbannelse. Hennes ljushyllta far lämnade hennes likaledes ljusa mor eftersom han misstänkte att hon varit otrogen. Modern var i sin tur oförmögen att älska sitt barn eftersom dotterns svarthet sänkte hennes eget anseende. Som vuxen vänder Bride sin hudfärg till sin fördel. Hon är vacker och väljer att framhäva sitt svarta skinn och sin skönhet genom att ständigt gå klädd i vitt. Bride får människor att dra efter andan varhelst hon dyker upp.

Gud hjälpe barnet är Nobelpristagaren Toni Morrisons första roman som utspelas i nutid. Den bär på flera teman från hennes författarskap: övergrepp mot barn, skuld och ansvar, rasism, föräldrar som av olika skäl gör sina barn illa, men också medmänsklighet och kravlös hjälpsamhet även där man minst kan vänta sig den.

ANNONS

Huvudpersonen Bride är framgångsrik chef för ett sminkföretag när hon bestämmer sig för att ta itu med ett dåligt samvete från barndomen. I ett försök att få sin mors uppmärksamhet och kärlek vittnade Bride som barn falskt mot en kvinna som stod anklagad för övergrepp mot barn. Det är symbolmättat att den Bride pekat ut är både kvinna och vit. I ett försök att göra modern god förde barnet över ondskan på en annan kvinna. Rasism har också en viktig del i skulden för Brides olyckliga uppväxt.

Komplexa psykologiska processer blandades hos henne med likaledes komplexa samhällsstrukturer och gjorde att en annan människa kom i kläm. Bride kontaktar nu – i ett försök att gottgöra – den kvinna hon pekade ut. När hon berättar vem hon är blir hon svårt misshandlad. Bride ser det rättmätiga i vreden och polisanmäler inte. Det blir början på hennes fall tillbaka ner i den barndom och de känslor hon trott att hon lämnat bakom sig.

Boken bjuder också en vacker och något stiliserad kärlekshistoria mellan Bride och Booker, även han bärare av svåra barndomsminnen. När Booker lämnar Bride börjar något hända med hennes kropp. Hon regredierar, förlorar först sitt könshår, sedan sina bröst. Hon krymper och blir åter den svarta lilla flicka som ingen älskar. I raseri och panik ger sig Bride ut på jakt efter Booker och här blir tonen närmast sagoaktig: lite skimrande, svulstig och ibland övertydlig. Det blir också uppenbart att Morrison är betydligt skickligare på att skildra svårmod än lycka. Några gånger blir hon rentav förkunnande, som när hon sjunger läsningens eller den demokratiska familjens lov.

ANNONS

Gud hjälpe barnet består av korta kapitel där både Bride, Booker, Brides mor Sweetness och en rad andra personer får komma till tals. Bride och Booker skildras dessutom i både första och tredje person. Det ger djup och variation som ytterligare förstärker Morrisons skickliga personteckningar och känsla för socialt spel. Liksom Morrisons förra bok Hem, är Gud hjälpe barnet relativt kort, men oerhört rik på både yttre och inre dynamik. Hem är för övrigt en titel som hade passat lika bra för denna bok, som liksom den förra behandlar sökandet efter kärlek och närhet som ger ett inre hem.

ANNONS