Danny Saucedo: Öppna upp ditt fönster
Betyg: TVÅ FYRAR
Saucedo ger sig på en av Lisa Ekdahls signaturmelodier, den allra första låten på hennes genombrottsplatta. Han funkar loss lite lagom, sådär, det är lättsamt och han är grym på falsettsång. Jag saknar dock det sista lyftet.
Little Jinder: Happiness is brief
Betyg: TRE FYRAR.
Från "fånga dagen"-budskap till "allt är försent"-ångest. Little Jinder har gjort om Ekdahls ganska menlösa låt till något mycket deppigare, översatt till svenska. Hon kanske inte lyckas vrida om kniven det sista kvartsvarvet, men Little Jinder är lätt årets modigaste tolkare.
Freddie Wadling: Vem vet
Betyg: INGET BETYG.
Ekdahl och Jinder lyssnar tillsammans på sängkanten och det känns som att Freddie Wadling sjunger direkt till Ekdahl. Det går inte att betygsätta, men stor eloge till produktionen för den ihopklippta videon i sepiafärger.
Magnus Carlson: De band som binder mig
Betyg: FYRA FYRAR.
Egentligen ingen märkvärdig version musikaliskt, men när Magnus Carlson får feeling har han förmågan att sjunga så att varje stavelse blir betydelsebärande. Man kan förstå att Lisa Ekdahl sitter vid bordet och nästan dreglar av hänförelse. "Värdighet och närvaro" utbristerTommy Nilsson efteråt och det är bara att hålla med.
Tommy Nilsson: Ljudlöst salt
Betyg: EN FYR.
Det här är ingen av Lisa Ekdahls bättre låtar och när Tommy Nilsson tömmer hela saltkaret och lassar på med orgelmusik, gitarrer och någon sorts fotbollskörsylande i refrängen så ... nej. Tommy Nilsson bidrartill programmet med skön humor och träffsäkra kommentarer, men det här var verkligen inte bra.
Jill Johnson: Benen i kors
Betyg: TVÅ FYRAR.
Det lilla hyllningstalet Jill Johnson håller till Lisa Ekdahl är värt fem fyrar rakt av. "Du har verkligen berört mig, djupt" säger hon. Sedan blir hennes framförande lite för fnissigtför att den sensuella ambitionen ska lyckas.
