”Sverige är Europas tigerekonomi”, utropade finansminister Anders Borg nyligen stolt. Den svenska ekonomin växer så det knakar medan resten av Europa fortfarande går på knäna. Därmed kan regeringen luta sig tillbaka och andas ut. Krisen är över, statskassan är full och produktionen ute i landet har tagit fart.
Anders Borg är en erkänt kunnig finansminister. Han kan sin nationalekonomi. Men frågan är om han förstår ekologi. Det svenska samhället, precis som världen i övrigt, är på väg in i en skuldfälla som inte är ekonomisk utan ekologisk.
Vad det hela i grund och botten handlar om är ett svårlösligt dilemma. Vår ekonomi är fullständigt beroende av tillväxt, annars hotar arbetslöshet och social instabilitet, samtidigt är tillväxten ekologiskt ohållbar. Situationen är egentligen alarmerande. Vi är i raskt tempo på väg mot kollaps. Planetens gränser är redan överträdda.
Under flera decennier har våra ledande politiker levt med föreställningen att det finns en enkel väg ur detta dilemma. Man har tänkt sig att ekonomin skall lösgöra sig från den materiella världen och därmed växa utan att belasta miljön. Genom effektivisering och ökad intensitet i tjänstesektorn har man föreställt sig att ekonomin ”frikopplas” från behovet av fysiska resurser. Tyvärr har frikopplingen visat sig vara en drömbild, en snuttefilt för ekonomer och politiker utan kunskap om fysikens enklaste lagar.
Så här är vi nu, med ett ekonomiskt, ekologiskt och socialt dilemma, värdigt en hel generation politikers fulla uppmärksamhet. Och vad gör våra svenska makthavare? Ingenting.
Som tur är finns det politiker i vår omvärld som vågar vara radikala. Och kanske inte alltid de politiker som man föreställer sig. Mitt under den ekonomiska krisen, i februari 2008, tillsatte Frankrikes president Nicolas Sarkozy en kommission som skulle utarbeta alternativ till dagens mått på ekonomisk framgång. I kommissionen ingick bland andra den indiske ekonomen Amartya Sen. Resultatet blev rapporten Mismeasuring o ur l ives – w hy GPD d oesn ’ t a dd u p, som kom 2009 och som är en kritisk uppgörelse med vår moderna ekonomi.
Ungefär samtidigt släppte den brittiska regeringens hållbarhetskommission, tillsatt av dåvarande premiärminister Gordon Brown, rapporten Prosperity w ithout g rowth. Bakom rapporten stod Tim Jackson, professor vid Surreyuniversitetets center för miljöstrategier. Tim Jacksons rapport blev snabbt en bibel för världens tillväxtkritiker. Nu finns den i svensk översättning med titeln Välfärd utan tillväxt – så skapar vi ett hållbart samhälle.
Det gäller att svenska politiker orkar läsa. Det här är nämligen en fullständigt ovärderlig bok. Tim Jackson diskuterar lugnt och sakligt. Det här är ingen pamflett utan en tillförlitlig genomgång av de problem och de möjligheter som finns för handen. Utgångspunkten är just tillväxtens dilemma. Målet, att peka på lösningar.
Så, hur skapar vi ett hållbart samhälle, enligt Tim Jackson?
Jo, det första vi måste inse är att vi behöver stöpa om våra ekonomier i grunden. Det räcker inte att satsa på grön tillväxt, frikoppling och alternativ energi, vi måste längre än så. Tim Jackson pekar framför allt på två områden som måste reformeras. Vi behöver en ny syn på investeringar och vi behöver en ny syn på konsumtion.
Det ekonomiska system som vi byggt upp under de senaste decennierna, med alltmer kortsiktiga investeringar och allt större krav på snabb avkastning, är ett av de främsta hoten mot vår planet, menar Tim Jackson. Vi behöver därför en finansiell infrastruktur som möjliggör långsiktiga, gröna och tillväxtneutrala satsningar. För att detta skall bli möjligt krävs mer offentlig styrning och mer offentliga investeringar. Ett samhälle utan tillväxt är alltså ett samhälle med mer offentligt och mindre privat.
Vi behöver också lämna konsumismens järnbur, som Tim Jackson uttrycker det. Våra liv håller nämligen på att uppslukas av konsumtionen. Våra prylar har blivit det språk med vilket vi kommunicerar vår tillhörighet, vår status och vår livsstil. Vårt välstånd har blivit synonymt med våra materiella tillgångar.
Men vad är då välstånd ? frågar sig Tim Jackson. Att ha många saker? Att ständigt kunna konsumera nytt?
Precis så definierar vi välstånd i dag. Att vara ”rik” är detsamma som att konsumera. En definition som Tim Jackson självfallet förkastar. För honom är välstånd detsamma som att ”blomstra” som människa, såväl socialt som mentalt.
Men hur skapar man ett samhälle där människor blomstrar inom ekologins gränser? Här är tyvärr Tim Jackson vag. Hans främsta svar är jämlikhet, vilket självfallet är bra, men jag är tveksam till om ekonomisk utjämning räcker för att lösa oss från konsumismens bojor.
Skall man ha några invändningar mot Tim Jackson är det just dessa – han är lite otydlig. Samtidigt är den otydligheten kanske bokens stora förtjänst. Tim Jackson leder diskussionen in på nya stigar, men han säger inte vart dessa stigar leder – för han vet inte, ingen vet. Men vi måste trampa de där stigarna – annars hotar ekonomisk, social och ekologisk kollaps. Frågan är om våra politiker vågar ta första steget?
Professor vid Surreyuniversitetets center för miljöstrategier, där han forskar i konsumentbeteende, hållbar energi, ekologisk ekonomi och miljöfilosofi.
Sitter i den brittiska regeringens hållbarhetskommission sedan 1994.
Vid sidan av detta är han också prisbelönad radiodramatiker.
