På båten ut till Asperö och Festival del Mar samsas publiken med både band och instrument.Efter en liten promenad från Norra hamnlägret når besökarna sedan den lilla skogsdunge vid vattnet där festivalen breder ut sig.
Det är en perfekt plats för en festival i mindre storlek. Och det är inte särskilt svårt att förstå att någon en gång i tiden valde att spika upp en dansbana just här.
När Mira Aasma ställer sig på dansbanans scen framåt 17 känns det som att festivalen fortfarande håller på att vakna. Maten som skulle ha varit färdig nu är försenad, och folk halvligger i gräset. Men så småningom hittar de upp till dansbanan. Märkligt vore det annars, Mira Aasmas röst är nämligen som en siren som kallar på en.
Det blir ingen dans framför scenen, men det är inte heller den typen av musik. Snarare sådan som man vill ligga på marken och titta på himlen till. Ja, eller sitta i solen på en dansbana på Asperö till. Att Mira Aasma har jämförts med Florence Welsh (Florence and the machine) säger väl sitt om hennes register. Kanske har Florence ett barn tillsammans med Yukimi från Little Dragon som heter Mira Aasma?
Samtidigt är Aasma bara sin egen där på scenen - med ett alldeles eget sound. Och hon är skojig. Efter fina Whale song som är lite som en musikalisk bergsklättring i sin uppbyggnad flämtar Aasma lite och säger:
- När man är musiker så har man inte bra kondition och sånt förstår ni.
Efter spelningen sprider publiken ut sig i gräset och bland klipporna igen.Besökarna Michaela Persson och Elin Robertsson är här för första gången. Elin har även gjort årets premiärdopp under dagen.
- Det var jättevarmt, jag blev nästan lite besviken, säger hon och skrattar.
Ingen av dem tältar, utan åker hem under kvällen, de tycker båda att det är bra att en festival som denna kan få fler folk att upptäcka skärgården. Mest ser de fram emot Makthaverskan och Alice B.
Och när Alice B en stund senare går på scenen har festivalen vaknat. Det är fullt med folk och stämningen är mer dansant.
- Jag hörde att det regnade igår. Gick det bra? Själv gillar jag inte att tälta, men kör hårt ni, säger Alice till publiken.
Desto mer verkar hon gilla att stå på scen. Och att underhålla sin publik. Det är lika mycket en spelning som ett gött samtal att se Alice B. Bandet erkänner villigt att de inte har repat någonting, men det märks helt ärligt inte. Alice B är ett proffs och har även hon en röst som man vill ta med sig hem.
En bit bort, på campingen som ligger vid vattnet, sitter Helene Fransson och Daniel Andersson på klipporna. Helene får stryk av vännen Frida i Othello och Daniel kliar på ett av sina femton myggbett. De skulle ha campat under natten men så kom regnet.
- Jag är dessutom allergisk mot myggor, förklarar Daniel.
Som många andra ser de mest fram emot Makthaverskan, och känner även några i bandet. Och Jonas Lundqvist, även om Daniel tycker att han låter lite dansband.
- Fast inte nödvändigtvis på ett dåligt sätt.
Därefter spelar Magna Mater och sedan Sudakistan. De sistnämnda förvandlar dansbanan till en klubbspelning. Rakt igenom fantastiskt bra. Dessutom har de publiken runt lillfingret och får hela dansbanan att sätta sig på golvet under sista låten.
När det äntligen blivit dags för ett av festivalens mest efterlängtade band, Makthaverskan, har solen gått ner. Därefter väntar både Jonas Lundqvist och Lilla Lovis.
Fakta:
Festival del Mar ligger på Asperö i Göteborgs södra skärgård.
Under lördagen spelade Amaro Mogrim, Judiths, Two year vacation, Mira Aasma, Alice B, Magna Mater, Sudakistan, Makthaverskan, Jonas Lundqvist och Lilla Lovis.
