Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

The Tiger Lillies perform Hamlet | Stadsteatern

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Festival

Festival

The Tiger Lillies perform Hamlet

Stadsteatern

Regi och scenografi: Martin Tulinius

Musik: Martyn Jaques och The Tiger Lillies

Spelas även ikväll

The Tiger Lillies perform Hamlet är en typisk festivalföreställning där Shakespeare aldrig får huvudrollen.

Gillar du The Tiger Lillies speciella, hesa sound har du chansen till en helkväll på Stadsteatern. Men på köpet får du stå ut med en typisk, formmixad festivalföreställning där musik och sång blandas med akrobatik och balanskonster, video och spektakulära scenförändringar. Alltsammans byggt och toppat med Shakespeares Hamlet. Sällan har Hamlet och Ofelia svävat så vackert i ömsesidig kärlek som i The Tiger Lillies perform Hamlet. Kriget som är Shakespeares oroande klangbotten är däremot bortstruket. En hel del annat också. Här reduceras Hamlet till ynglingen som hamnar mitt i ett morddrama. Formkonstruktion och yta går före existentiella djup.

Det är den danska gruppen Republique som har inviterat The Tiger Lillies till samarbetet. De engelska musikanternas mörka, makabra uttryck är en sorts varieté med bett i texten och svidande melankolisk musik. Martyn Jaques dragspel och falsettröst tillsammans med Adrian Stouts sågspel grundlägger soundet. Med det gänget behöver regissören Martin Tulinius ingen skådespelartrupp på besök i slottet.

Musikanterna introducerar och kommenterar hela historien. Det blir en lång serie tablåer, ibland frusna som av en fotoblixt. Fram till paus lite tradigt. När Morten Burians blonda och spänstiga prins drar all Shakespeares text är det som om han spelar i en annan föreställning än den syndfulla historia med sängen i centrum som Tiger Lillies tutar om. Musiken bidrar till förevisning snarare än gestaltning.

Men det blir bättre efter paus, då gifter sig olika sorters mörker bättre med varandra. Burian kommer till sin rätt. Nanna Finding Koppels Ofelia växer från barn i bahytt till ung kvinna på klackar och Charlotte Engelkes rödvinspimplande drottning visar flera nyanser än de maktlystna männen. Men Shakespeare får aldrig huvudrollen. Kampen på scenen vinner bilderna. Snyggt utnyttjade projektioner och listigt vändbara byggen, allt inramat av Tiger Lillies distanserande musik.