Textilmuseet, Borås | Iris van Herpen

ANNONS
|

Textilmuseets nya lokaler i en av Borås gamla silkesfabriker imponerar stort och håller definitivt internationella mått för en bra utställningsmiljö.

Utställningen av Iris van Herpens kreationer i salen för tillfälliga utställningar väcker dock många frågor genom att framför allt ställa det innehållsmässiga förhållandet mellan mode och konst på sin spets. Utställningen av dessa inlånade verk från Groninger Museum i Holland handlar mer om konst än om mode och det beror inte bara på att den holländska långivaren är ett konstmuseum som har bestämt sig för att infoga dräkt som en del av sitt insamlingsområde och av det skälet köpte in ett stort antal kreationer av Iris van Herpen som en manifestation av sitt nya uppdrag.

ANNONS

För den som inte tänker på de aktuella verkens ursprung, uppenbarar sig istället det problematiska förhållandet mellan mode och konst i den fysiska iscensättningen av utställningen. Kreationerna visas statiskt utan någon som helst inbördes kommunikation, annat än vilka kollektioner de tillhör.

Man har också låtit ”avporträttera” vissa plagg i fotografisk form på ett sätt som gör dem omöjliga att skilja från rena konstobjekt. Detta agerande i utställningssammanhang understryker naturligtvis ytterligare det holländska museets syn på van Herpens verksamhet i förhållande till deras utvidgade konstbegrepp.

Till detta kan läggas att van Herpens egna berättelser kring tillkomsten av kreationerna och deras visuella uttryck också starkt bidrar till att skapa en mytologi kring dem som omdefinierar dem ur ett modeperspektiv. De beskrivs ofta som futuristiska men det intressanta är att de faktiskt reflekterar ett antal uttryck och strömningar inom de visuella konstarterna från tiden kring förra sekelskiftet.

Jag känner exempelvis viss bävan inför de kreationer i Synesthesia- och Crystallization-kollektionerna som omskapar kvinnan till en insekt, både till material och form, men även med de antennsprötsliknande maskerna för ansiktet. Begreppet synestesi eller sinnesanalogi introducerades av tyska kulturpersoner som Goethe redan på 1810-talet, liksom senare av exempelvis Rudolf Steiner, som även han gav uttryck för tanken att vissa människor besitter unika möjligheter att kombinera användningen av sina sinnen.

ANNONS

Det är också lätt att förknippa kreationerna från kollektionerna Radiation Invasion och Volt med diskussionerna och de visuella försöken att gestalta elektrovågor och teleteknik i början av förra seklet. Filmen från van Herpens premiärvisning av kollektionen Volt iParis 2013 börjar också helt följdriktigt med en skuggfigur som skickar ut blixtar från händer och fötter – en futuristisk skräckfigur som vi redan är bekanta med från det tidiga 1900-talets film och teater.

Tack vare att Textilmuseet visar en hel räcka filmer från visningarna av de olika kollektionerna inser jag också att flertalet kreationer kräver rörelse för att komma till sin rätt. Ett av skälen är naturligtvis att van Herpen intresserar sig för förkroppsligandet av flyktiga företeelser, som det visuella intrycket av rök som hon utgår från i Refinery Smoke-kollektionen.

Jag frågar mig också om utställningens titel Iris van Herpen är helt korrekt. I vanliga fall brukar en utställningstitel som består enbart av konstnärens namn indikera en retrospektiv eller åtminstone ett helhetsgrepp på denna persons konstnärliga verksamhet. Så är icke fallet här. Tvärtom. Vi får de facto enbart se konstmuseets i Groningen bild av Iris van Herpen.

Hade jag varit i hennes skor hade jag varit mäkta förtretad över att inte visas upp ihelfigur, speciellt med tanke på att allt det övriga hon gör är av lika stort intresse för Textilmuseets publik som det vi nu får se.

ANNONS

Museet hade kunnat göra en mycket intressant utställning med fokus på van Herpens sätt att arbeta med sitt unika konstnärliga uttryck i ett konfektionssammanhang (hon gör ju kläder för oss vanliga människor också), inklusive de sofistikerade accessoarer hon formger, liksom de scenkläder hon har skapat för artister som Björk och Lady Gaga.

Med tanke på van Herpens tillåtande attityd till olika slags okonventionella material inom modeproduktion får både konfektionsplagg och scenkostymer en väl så spännande utformning som de kreationer vi nu får se.

Det måste samtidigt poängteras att just van Herpens materiella experimentlusta gör att det finns all anledning att titta länge och långsamt på den ingående exposé av hennes fantastiska verk som just nu visas i Borås. Det är onekligen haute couture på ett nytt sätt, utifrån helt nya berättelser. Tittar man noga hittar man också tydliga referenser till dräkthistoria i skärningen av ett liv, i utformningen av en halskrage eller i van Herpens tolkning av den gamla panier-kjolen.

Det gör mig nyfiken på allt det andra hon har skapat så jag hoppas att Textilmuseet så småningom visar hela berättelsen om Iris van Herpen.

.

Ämnet

Iris van Herpen, 30 år, är en holländsk designstjärna på uppåtgående imodevärlden. Utställningen på Textilmuseet iBorås är producerad av Groninger Museum i Holland och totalt visas 24 klädverk från nio olika kollektioner.

ANNONS

Skribenten

Boel Ulfsdotter är kritiker och medverkar regelbundet i GP. Skrev senast om Röhsskas utställning av Picassos keramik.

ANNONS