Föreställningen börjar redan när man köper sin biljett. Det finns två prisklasser, där “rik” betalar dubbelt så mycket som “fattig”. I Gruppen köper sig fri, som hade urpremiär på Stockholms Stadsteater i augusti och nu spelas på Folkteatern i Göteborg, granskas kapitalismen och vad den gör med människor.
Scenrummet består av ett vitt golv, en spegelvägg i fonden som går hela vägen upp till taket, blå ljusrör längs scenens sidor och en spegelklädd trappa med fyra steg. Bianca Kronlöf, Nina Haber och Elin Söderquist, alla klädda i vitt, ligger redan på scenen när publiken slussas in. Bredvid dem ligger den svartklädda teckentolkaren Mina Lilja Zwedberg.
Gruppens genreblandning motsäger sig alla definitioner: det här är fars, drama, performance, dans, musikal, estradpoesi, allt på en gång. Det är lek och allvar och det är föreläsningsteater som inte skäms för sig.
Här för att roa
För Gruppen är inte bara här för att roa: de vill övertyga oss om kapitalismens baksida och nödvändigheten av ett alternativ till den enda vägens politik. De frågar sig vad som händer när människans främsta funktion är att vara konsument, och hur man rättfärdigar att 702 miljoner människor lever i absolut fattigdom?
Det är en text- och teoritung föreställning – talande nog är programbladet en diger referenslista fylld av liberala filosofer och vänstertänkare. Gruppen rabblar fakta i kör och diskuterar och definierar begrepp som konsumism, rättvisa och kärlek. Siffror, teorier och begrepp svischar förbi och ibland är det svårt att hänga med.
Varje föreställning både tecken- och syntolkas, men Mina Lilja Zwedberg fungerar inte bara som teckentolkare utan blir en aktiv del av föreställningen. Till exempel när de inser att det kanske går lite för fort och Mina måste vila. Självironiskt är Elin Söderquist där med en vattenspruta för att kyla hennes överhettade händer.
Som mest tänder det till när de håller monologer och när de drar ned på tempot och spelar ut argument mot varandra. Till exempel när bankväsendets uppkomst förklaras med hjälp av Kristina från Duvemåla, eller när alla tre sätter sig på trappan och gör slut med var sin “älskade”. Det är svårt att avgöra om det är en manipulativ partner eller om det är kapitalismen de gör slut med.
Ordvitsar och könshumör
Det är en lekfull föreställning där djupt allvar blandas med visuella ordvitsar och könshumor. Det är svårt att inte övertygas om att vi behöver hitta ett alternativ till kapitalismen, men frågan är om det är en föreställning för de redan frälsta eller om Gruppen vinner över någon till sin sida? Publikens stående ovationer tyder på det sistnämnda.
