Teater Pugilist | Traffikking, hedersmord å goa glada kaniner
Teater Pugilist | Traffikking, hedersmord å goa glada kaniner

Teater Pugilist | Traffikking, hedersmord å goa glada kaniner

ANNONS
|

Jag trodde Teater Pugilist och Martin Theorin var ten and out. Men han har rest sig på nio för att ge oss en omgång till. Nu med ett gästspel några kvällar på Teater Uno. Traffikking, hedersmord å goa glada kaniner står det på affischen och på en timme buntar föreställningen ihop rasism, sexism, feminism, manlig mjukvara och lite gångbara sverigedemokratiska fobier om jobben. De som inte räcker åt alla, framför allt inte åt dem som kommer hit med fel färg och ful kultur.

Den här gången har Theorin fått till en riktig pjäs och lagt talröret åt sidan. Här möter vi tre unga människor på scenen som växlar snabba jabbar mellan sig. En kvinnlig polis som utreder trafficking, en färgad inträngling som talar utmärkt svenska och så kvinnans impotente make. Det blir katt, rep och råttalek med stegrade konflikter, verbalt fyndiga och dråpliga. Strax också kroppsligt hotfulla.

ANNONS

De tre är utbytbara i sina fördomar men värst är polisen. Hennes fege make visar sig till sist kunna ta hem spelet och ”Mohammed” körs på dörren och får ta kameltaxi hem som rådet lyder, berövad sin kniv och sitt tillfälliga övertag.

Även om det politiskt korrekta inte är Theorins grej är det litet problematiskt att styckets sista replik uppmanar Mohammed att gå och explodera någon annanstans. Och att poliskvinnan till slut får två skarpa örfilar av sin man som nog efter den andra äntligen kan se fram mot sängläge på lördagskvällen.

Underhållningsvärde har den korta föreställningen och hållbart spel åstadkommer de tre, Frida Thelin, Ibrahim Ebrima Faal och Mattias Palm. Och detta sagt utan att jag för den skull tänker att Theorin har rätt när han på sin hemsida påstår att de är ”de bästa skådisarna i Göteborg och i Sverige. De är mycket bättre än dom på institutionsteatrarna – yngre och hungrigare”. Men så talar en slugger.

ANNONS