Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Taiye Selasi | Komma och gå

Taiye Selasis roman visar osäkerheten och ångesten som rör sig under den fläckfria ytan, skriver Johan Werkmäster.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Roman

Roman

Taiye Selasi

Komma och gå

Översättning: Ing-Britt Björklund

Wahlström & Widstrand

Taiye Selasis internationellt uppmärksammade debutroman Komma och gå böljar fram och tillbaka mellan kontinenterna – mellan Västafrika och USA:s östkust – men inte som ett brusande hav utan mer som en famnande flodvåg, som försöker fånga upp och samla en skara vinddrivna, vilsna individer.

Berättelsen inleds en tidig morgon i Ghana. Kweku Sai, 57 år gammal, är på väg ut i sin trädgård när han plötsligt drabbas av en hjärtattack. Medan han dör kretsar tankarna kring hans familj – hustrun Fola och de fyra barnen – som han övergav 16 år tidigare och inte har återsett sen dess.

I unga år lämnade Fola krigets Nigeria och Kweku fattigdomens Ghana. De möttes i början av 1970-talet i USA, utbildade och gifte sig, slog sig ner först i Baltimore, därefter i Boston och började alstra barn, det ena vackrare och mer begåvat än det andra.

Fola avbröt karriären och tog på sig rollen som hemmafru. Kweku blev den hårt arbetande familjeförsörjaren, utbildad läkare, så småningom högt respekterad kirurg.

Familjen Sai blir sinnebilden för ”duktiga” afrikanska invandrare som inrättat sig och lyckats i samtidens USA. Men lyckan krossas när Kweku blir avskedad på rasistiska grunder och i skam flyr både familjen och landet och återvänder till barndomens Ghana.

Ramen som håller dem samman brister och därmed försvinner tryggheten och i viss mån också identiteten. De sprids åt olika håll. I en väv av berättelser – där de olika familjemedlemmarna får komma till tals – blottas en avgrund av osäkerhet, ångest, vilsenhet och prestationskrav som dväljs under immigranternas polerade och till synes fläckfria yta.

Skickligt, känslosamt och dramatiskt – ibland nära gränsen till det melodramatiska – gestaltar Taiye Selasi erfarenheter som inte nödvändigtvis är allmängiltiga men som de flesta säkert kan leva sig in i och beröras av.