Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Systrar som byter demokrati mot krig och terror

Åsne Seierstad skildring är de nya radikala kvinnornas berättelse. Här får deras blinda kamp ta plats, skriver Hanna Jedvik.

Bok

Sakprosa
Åsne Seierstad
Två systrar
Albert Bonniers förlag
Översättning Jan Stolpe

”Det räcker inte längre att sitta hemma och skicka pengar. Med tanke på det har vi bestämt oss för att åka till Syrien och hjälpa till därnere med allt vi kan. 
Så skriver systrarna Ayan och Leila i det mejl som de skickar till sin familj sedan de utan förvarning har lämnat landet. Nu befinner de sig i Turkiet för att ta sig vidare in i Syrien och de som Ayan och Leila säger sig vilja hjälpa är terrororganisationen Islamiska staten.
Vetskapen om tonårsdöttrarnas extremistiska sympatier slår ner som en bomb hos föräldrarna Sadiq och Sara. Sadiq, poet i hemlandet Somalia har aldrig velat att hans barn ska klä sig i hijab eller niqab. Det enda som han önskar sina begåvade döttrar är att de ska lyckas i skolan. Mamma Sara är lika ovetande som Sadiq om Leila och Ayans planer att lämna Oslo till förmån för Raqqa. Sadiq ger sig iväg för att hitta sina barn, först till Turkiet och sen vidare in i Syrien. Det blir en hård jakt genom ett blodigt, smutsigt land i total upplösning. Kriget härjar och tortyren väntar runt hörnet.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Kartlägger och pusslar

Journalisten Åsne Seierstads bok Två systrar är litterär journalistik som bygger på ett fall som fick stor uppmärksamhet i norska medier redan i ett tidigt skede. 
Åsne Seierstad har tidigare gett ut en rad böcker, varav Bokhandlaren i Kabul och En av oss om Anders Behring Breivik har fått störst genomslag. Även här lägger Seierstad med hjälp av ett digert källmaterial pussel för att teckna bakgrunden och skildra ett komplext skeende. Dels systrarnas försvinnande, men också mekanismerna bakom radikalisering och vad som kan tänkas leda dit. Här framträder även bilden av ett samhälle som står handfallet när unga människor byter trygghet, demokrati och frihet mot krig och terror. 
Med hjälp av chatt- och meddelande-loggar med brodern Ismael hemma i Norge rekonstruerar Seierstad hur livet ter sig för Ayan och Leila i Syrien. Framför allt kartlägger hon livet i Oslo innan de båda flickorna lämnar landet. Hur de steg för steg närmar sig de extrema lärorna. Det börjar med den salafistiska muslimska norska organisationen, tillika nätforumet, Islam Net, och leder vidare in i än mer radikala kretsar.

Utanförskap och sökande efter identitet

Förutom chattarna med brodern bygger Åsne Seierstad även sin journalistiska berättelse på samtal med lärare och genom att nagelfara skoluppgifter och uppsatser på jakt efter tecken som tyder på systrarnas radikalisering. Det blir en resa in i flickornas tankar och ambitioner. En viktig pusselbit för de porträtt som Seierstad tecknar på avstånd. Vi får också ta del av chattar med jämnåriga vänner, en knivskarp inblick i en tonårsvärld som en orolig förälder knappast kan föreställa sig. Utropstecken, smileys och tonårsdialog ställs mot meddelandenas starka innehåll. Kontrasten kunde knappast ha varit större.
Seierstad sätter i Två systrar också fingret på det identitetssökande och utanförskap som vissa tonåringar som utgör första och andra generationens invandrare har att tampas med. Att gifta sig med en landsman från Somalia lockar föga för dessa tjejer även om det kanske är vad föräldrarna helst önskar. En radikal ung muslim, oavsett nationell bakgrund, attraherar desto mer. Att förenas i tron och den radikala kampen blir det enda som räknas. På så vis är Åse Seierstads skildring också de unga radikala kvinnornas berättelse. Inte de unga arga männens. Här får flickorna och deras blinda kamp ta plats. Men också de aningslösa föräldrarna som föga anade vartåt det barkade. 

Lämnas ut

En annan viktig poäng är att Seierstad visar hur skolan och samhället ofta tror att den konservativa synen på religion och traditionell klädsel kommer från hemmet och därför börjar sin felsökning där. I sin iver att reda ut varför en del tjejer plötsligt inte kan ha idrottsundervisning tillsammans med killar och varför kroppen döljs i stora sjok av tyg från en dag till en annan. Seierstad låter oss förstå att det inte alltid är så enkelt.
Allting i Två systrar är detaljerat berättat och noggrant kartlagt. Däremot har jag vissa invändningar mot det sätt på vilket Ayan och Leila utelämnas. Även om deras och många andras namn är fingerade är föräldrarnas namn autentiska och många i Norge vet givetvis vilka tjejerna är. Chattloggar är att likställa med en dagbok och att läsa en sådan signerad levande personer och dessutom dela vidare till allmänheten är långt i från oproblematiskt. Hur ädelt syftet än må vara.
Därtill hade jag gärna sett mer driv och mindre redovisande av detaljer. Då hade berättelsen gripit tag och engagerat än mer.