Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Sverige bortom revolutionen

Peter Fröberg Idling skildrar diktaturen som vardag med isande precision, skriver Victoria Greve om nya romanen Julia & Paul.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Bok

Roman
Peter Fröberg Idling
Julia & Paul
Natur och Kultur

Varför såg inte den grupp svenska vänsterintellektuella som reste till Kambodja och hyllade landets utveckling att det pågick ett brutalt folkmord framför deras ögon? Vad drömde och kände personen som sedan blev Pol Pot, innan han blev en av 1900-talets värsta massmördare? Peter Fröberg Idling skriver om människor som vill gott men gör ont. Från essäsamlingen Pol Pots leende och romanen Sång till den storm som ska komma tar Fröberg Idling ännu ett kliv bort från det dokumentära och lämnar Kambodja för att skildra ett Sverige som skulle kunna ha varit om hungerkravallerna på Seskarö blivit den tändande gnistan för en kommunistisk revolution. 

När romanen utspelar sig ligger 1917 redan generationer bakåt i tiden. Historiens slutpunkt är uppnådd, nu är det upp till folket att förvalta revolutionen genom bibliotekskommittéer, planeringsnämnder och bostadssamfälligheter. Paul är kommenderad till sjöss, tredje styrman på ett fartyg som ligger för ankar veckor i sträck medan ett hemlighetsfullt forskningsprojekt pågår. Arkitekten Julia är kvar i Västertorp och delar sin tid mellan att sköta de små barnen och det slitsamma arbetet i diskrummet dit hon blivit placerad för den årliga arbetsrotationen när en karismatisk grannfru plötsligt kommer in i hennes liv.

Det är en värld som har mycket gemensamt med det 1970-talssverige författaren Tony Samuelsson beskriver i sina två lysande kontrafaktiska romaner Kafkapaviljongen och Jag var en arier. Där har Tyskland gått segrande ur andra världskriget och Sverige blivit ett nazistiskt lydrike där utrensningen redan har ägt rum. Det Sverige som gestaltas i Julia & Paul är välbekant, som en nostalgisk fantasi med sina perstorpsskivor, pressgurka, mässingsorkestrar och grannfruar som kommer över på kaffe. Efternamnen klingar svenskt, grannarna är blonda, utländskt inflytande betraktas med misstänksamhet. Den traditionella kärnfamiljen är den självklara minsta enheten samhället vilar på. Familjelivet tycks också vara det enda som inte har blivit allmän egendom. 

Men där Samuelssons romangestalter tillhörde kultureliten och upptas av frågan om intellektuellas ansvar som antingen medlöpare eller motståndare är Julia och Paul två vanliga människor som i grunden tror på det system de lever i och som behärskar det dubbeltänk som krävs. Julia (som delar förnamn med hjältinnan i George Orwells 1984) reflekterar: För att samhället ska kunna fungera krävs att var och en hyser förtroende för sin nästa. Samtidigt måste man oavbrutet vara på sin vakt. Tillit och misstänksamhet måste rymmas i samma tanke. Peter Fröberg Idling skildrar diktaturen som vardag med isande precision. Men Julia och Paul skulle lika gärna kunna vara en relationsroman om vad det innebär att vara gift med en annan människa, att fördela ansvaret över barn och hem, om kärlek, svartsjuka och tvivel. 

Knappt utanför synfältet åker militärkonvojer över Essingebron, helikoptrar smattrar genom luften. En ledartext i stadens tidning väcker frågor om samröre med Andra vågens upprorsmän. Allt händer i de små rörelserna.