Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/4

Sven-Erik Magnusson: "Viktigaste är att få människor glada"

Ur GP:s arkiv: Sven-Erik Magnusson om kärleken till musiken.

2009 träffade GP:s reporter Anders Martinsson och fotograf Lisa Thanner Sven-Erik Magnusson för ett samtal om musiken, livet och viljan att vilja göra sin publik glad och lycklig. Läs texten nedan:

Sven-Ingvars är en våra mesta populära musikgrupper. Låtlistan är nästan oändlig med klassiker som Fröken Fräken, Två mörka ögon och Min gitarr som levererats under ett halvt sekel. Gruppen har blivit en företeelse som de flesta har någon slags anknytning eller relation till. I dag är Sven-Erik Magnusson den enda originalmedlemmen. Sedan fyra år är sonen Oscar också med i bandet.

Även om det värmländska bandet dödförklarats mellan varven så fortsätter Sven-Erik Magnusson oförtrutet.

– Den enda gången som det varit nära ett slut var efter det ekonomiska fiaskot med filmen Under ditt parasoll på 60-talet. Då kunde butiken ha stängts, berättar han.

Inre bara solsken

Trots bakslaget bestämde gruppmedlemmarna sig för att gå vidare och fortsätta spela.

– Det beslutet ångrade vi inte.

Egentligen skulle han kunna luta sig tillbaka och blicka på en lång unik karriär. Helt enkelt leva som en pensionerad artist, unna sig mer av livets goda och få mer tid till familjen. Några sådana tankar existerar inte. I stället är det shower och konserter som fyller kalendern fast inte lika tätt som förr.

– Kontakten som uppstår med en publik är helt obeskrivlig och ger sådan otrolig spelglädje och energi. Det är också ett slags bekräftelse. Jag har däremot dragit ned på takten och spelar cirka 50 gånger per år, vilket är en lagom trivselnivå.

På det personliga planet har det inte alltid bara varit solsken. En motgång var när den folkkära artisten fick uppleva en annan bild av sig efter skriverierna om en rattfylla för några år sedan.

– Det var löpsedlar överallt och kändes otäckt, beskriver Sven-Erik Magnusson, mediejakten.

Händelsen förändrade honom rejält.

– Man lär sig av sina misstag och får ta fram sin inre styrka för att komma tillbaka. Jag har nu lagt det bakom mig och blivit mer ödmjuk.

Åldrandet har inte gått spårlöst förbi.

– För min del tar längre tid att komma upp på morgnarna eftersom kroppen är lite stel, skämtar han bort ämnet.

Sina rygg- och öronproblem vill han inte klassificera som ålderstecken utan kallar dem för yrkesskador. För att underhålla konditionen håller han igång med tennis, golf och går långa promenader med sin hund. Det räcker för att hålla ett högt tempo under konserterna.

– Jag mår bra och känner mig i form, bedyrar han.

Hultsfredsfestivalen en milstolpe

Att ha nått en åldersstatus och ibland kallas för gubbrockare är inget som orsakar irritation eller upplevs som patetiskt.

– Med tanke på att jag hållit på sedan Elvis Presley-tiden är det mer en komplimang.

Det finns fler förklaringar till att Sven-Ingvars fortfarande existerar. Några viktiga är att musiken och soundet förändrats vid viktiga tillfällen. Ett skivsläpp med tolkningar av poetens Frödings texter som gjordes 1971 var något av en revansch. Med I Frödingland fick dansbandet ett utrymme inom finkulturen.

En annan milstolpe var spelningen på Hultsfredsfestivalen 1991. Ett bejublat framträdande efter att gruppen exponerade ett rockigare anslag.

– Framträdandet gav oss en rejäl kick. Samtidigt vi fick en yngre publik, förklarar Sven-Erik Magnusson.

Under 2000-talet har ett grepp varit att flytta in på krogscener. Shower med fler musiker och dansare har lett till en plats också inom underhållningsindustrin.

– Men det viktigaste är ändå musiken och att få människor glada, säger Sven-Erik Magnusson.

Det positiva budskapet är lika viktigt för honom nu som när gruppen tog sina första ackord tillsammans på en SSU-dans för över 50 år sedan:

– Sådana är vi värmlänningar och det går aldrig ur kroppen.