Vid 76 års ålder har Sven-Bertil Taube fått sitt livs roll. I "En enkel till Antibes" spelar han en pensionerad fransklärare som får en ny chans i livet.
Dubbelknäppt kavaj, röda byxor och mockaskor. Sven-Bertil Taube är en elegant gentleman som trots sina krämpor - han är numera nästan blind - raskt ställer sig upp för att hälsa när vi möts i Malmö. Han är vänlig men lite återhållen, pratar hellre om sig själv som "man" än "jag".
"En enkel till Antibes", som har premiär på fredag, är en roadmovie om 73-årige Georg som har försjunkit i apati efter att ha gått i pension och blivit änkling. När hans barn försöker lura till sig sitt arv i förtid bestämmer han sig för att ta livet på allvar igen, och ger sig ut på en resa för att söka upp en gammal kärlek i Sydfrankrike.
-Det var en underbar uppgift att få, sådana där stora roller växer ju inte på trän, säger Sven-Bertil Taube."Inga skönandar"
Att en 76-åring bär en hel film är inget som biobesökare är bortskämda med, i en tid där de flesta filmer riktar sig till en publik som inte passerat 25. Även Iwar Wiklander, 73, tar stor plats i filmen som Georgs granne och bäste vän.
-Det gör filmen lite ovanlig, att det är gamla gubbar som håller på med eviga problem och studsar mot varandra. Det är inte några unga skönandar som är tjusiga - vi är som vi är, som vi allihop blir förr eller senare, säger Taube.I filmen säger Georg att han inte känner igen sig i spegeln - att gamlingen som möter hans blick inte motsvarar 20-åringen inuti. Sven-Bertil Taube känner sig också yngre än sina 76 år, och tror att det beror på hans familjesituation.
-Normalt skulle jag sitta på ålderdomshem, men nu har jag försörjningsplikter mot en ung grabb som ska gå på universitet. Och då är man ung i den rollen. Då spelar ju inte åren någon roll, utan uppgifterna.Brokig filmkarriär
Sven-Bertil Taubes filmkarriär har varit minst sagt brokig. Efter debuten som 15-åring i "Sjösalavår" (där han spelade sig själv) har han gjort svenska b-filmer och amerikanska krigsfilmer, filmat med regissörer som Alf Sjöberg, Jörn Donner och Bille August, och medverkat i svenska storsatsningar som "Arn" och "Män som hatar kvinnor". Men samarbetet med Richard Hobert har gått som en röd tråd genom de senaste decennierna.
-Det har bara blivit bättre och fördjupats genom att vi har lärt känna varandra. Richard är en bra regissör på det sättet att man kan lita på honom. Säger han "det där är bra" då behöver man inte gå och tänka på det mera.För gammal rollfigur
"Män som hatar kvinnor" blev en internationell succé, det märker Sven-Bertil Taube hemma i London där grannar och vänner har sett filmen. Några nya filmroller har den inte lett till för hans del, men väl en rad provfilmningar för Paolo Sorrentinos film "This must be the place". Men rollfiguren var i äldsta laget, tyckte Taube.
-Jag är lite för ung för att spela en döende 95-åring. Vi höll på med provfilmningar i flera månader och jag sade "det här är ju löjligt" men samtidigt var det väldigt roligt och stimulerande som prov. Till slut hittade han en 90-årig tysk och jag sade "äntligen, det var ju mycket bättre".