Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

De små och hårda klapparna rymmer stora upplevelser. Arkivbild.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Stora läsupplevelser att lägga under granen

Hårda klappar är bäst. Vi tipsar om några av guldkornen ur årets bokutgivning för den som villrådig vandrar ut i julruschen.

Spänning:

"Silvervägen" av Stina Jackson:

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Det är tre år sedan Lelles dotter försvann. Sedan dess tillbringar han nätterna med att köra bil. Men de ändlösa turerna längs väg 95 från Skellefteå förbi Arvidsjaur och Arjeplog mynnar inte ut i någonting – hon är och förblir borta.

Stina Jacksons debutroman "Silvervägen" har med rätta blivit uppmärksammad, bland annat med Deckarakademiens pris för årets bästa kriminalroman. Men det är inte själva brottet, eller ens lösningen av det, som engagerar läsaren utan relationerna mellan människor. Allra mest berör skildringen av Lelles sorg och skuldkänslor över dotterns försvinnande. Att allt annat faller sönder runt omkring honom märker han knappt.

"Babylon Berlin" av Volker Kutscher:

Dekadens, kokain – och ond bråd död. Volker Kutschers roman "Babylon Berlin" fångar läsarens intresse med ganska enkla medel. Men det är framför allt skildringen av Berlin anno 1929 som är den stora behållningen.

När kriminalkommissarie Gereon Rath försöker lösa fallet med en man som hittats död och stympad är det vad som händer vid sidan av fallet som fångar uppmärksamheten. Boken utspelas under Weimarrepublikens sista år, kommunisterna gör uppror i staden och nazisterna förbereder den framstöt som till slut ska resultera i ett maktövertagande.

Kutscher har skrivit sju böcker i serien om Gereon Rath, två till återstår. Fansen kan också se fram emot Tom Tykwers tv-filmatisering som köpts in av SVT.

Skönlitteratur:

"Konturer" och "Transit" av Rachel Cusk:

Författaren Faye lider – anar man – av sviterna efter en svår skilsmässa. Men i stället för att hon återberättar sin egen historia får läsarna möta de människor som Faye träffar, först på en skrivarkurs i Aten och sedan när hon ska renovera sitt högt belånade ruckel till Londonbostad.

Det allmänmänskliga traumat är grundläggande i den brittiska författaren Rachel Cusks trilogi, varav de två första böckerna har kommit på svenska i år.

Alla är stukade, men orkar ändå vara snälla, ibland till och med roliga. Cusk skriver så att det känns som verkliga möten, och tillsammans blir dessa vittnesmål beroendeframkallande läsning.

"Jag är, jag är, jag är. Ett hjärtslag från döden" av Maggie O'Farrell:

Man läser Maggie O'Farrells självbiografiska bok med andan i halsen. 17 gånger i sitt liv har hon varit nära döden – och mirakulöst klarat livhanken. En del av tillfällena är kopplade till den hjärninflammation som hon drabbades av som barn, annat är sådant som vem som helst med lite otur hade kunnat råka ut för.

Ett brutalt rånförsök på en resa utomlands, en tonårsmässig felbedömning vid ett oberäkneligt hav, ett möte med en oroväckande främling på en enslig promenad. Det hade kunnat sluta illa, men gjorde det inte. "Jag är, jag är, jag är. Ett hjärtslag från döden" får läsaren att på riktigt reflektera över hur skör linjen mellan livet och döden är.

"Lincoln i bardo" av George Saunders:

När Abraham Lincolns son Willie elva år gammal dör i tyfus drabbas presidenten av en sorg så stor att den knappt går att greppa. I nyhetsrapporter från tiden berättas det att Lincoln vid flera tillfällen besöker sonens krypta, lyfter ut kroppen ur kistan och kramar kvarlevorna.

George Saunders roman "Lincoln i bardo" är på en och samma gång en gripande och underfundigt humoristisk skildring av nödvändigheten i att till sist släppa taget. Vid den sörjande presidentens sida stämmer en kör av andar upp sina stämmor, de själar som liksom Willie ännu vistas i bardo – stadiet mellan liv och återfödelse.

"Bränn alla mina brev" av Alex Schulman:

På jakt efter roten till sin egen vrede snubblar Alex Schulman över en skimrande kärleksrelation som varit dold i många decennier. "Bränn alla mina brev" handlar om hans mormor Karin Stolpe och hennes kärlek till Olof Lagercrantz – men också om Schulmans morfar Sven Stolpe som effektivt omöjliggjorde relationen.

Schulman har sällan skrivit så vackert som här, med ett stort patos och känslomässigt engagemang. Att ramberättelsen om den egna ilskan känns en smula påklistrad köper man för att berättelsen om Karin och Olof är så väl berättad.

"Pappaklausulen" av Jonas Hassen Khemiri:

Jonas Hassen Khemiris femte roman handlar om en vuxen son som gör sitt bästa för att uppfostra sin trötta och självupptagna slacker-pappa, numera farfar. Khemiri skriver både fruktansvärt roligt och djupt rörande om att vara hemmaförälder och samtidigt axla ansvar för egna syskon och föräldrar. Men också för sig själv.

Den vuxne sonen bestämmer sig för att omförhandla förhållandet till sin pappa i en roman som handlar om att vi har den familj vi har. Det är vackert så.

Barnböcker:

"Rymlingarna" av Ulf Stark:

Farfar Gottfrid, vresig och med förstorat hjärta, behöver rymma från sjukhuset för att en sista gång ta sig till den röda stugan där han levde lycklig. Dessutom behöver han lära sig tala ett mildare språk. Till hjälp tar han barnbarnet, Lill-Gottfrid.

"Rymlingarna" blev Ulf Starks sista bok. Den bultar av kärlek till livet, orden och människan och sammanfattar på många sätt stora delar av Ulf Starks författarskap. En på samma gång enkel som mångbottnad berättelse att älska för alla generationer. Det gäller även de kongeniala illustrationerna av Kitty Crowther.

"Comedy queen" av Jenny Jägerfeld:

Sashas mamma är död. Inte i en sjukdom eller på grund av en olycka, utan för att hon tagit sitt liv. Sashas sätt att överleva sorgen blir att skriva ned en lista på måste-saker som hon sedan slaviskt följer.

Ämnet är tungt, men "Comedy queen" är en väldigt rolig bok. Jenny Jägerfeldt balanserar mörker och ljus med stor fingertoppskänslighet och Sasha är en person som lever vidare långt efter att man sträckläst sig igenom den.

"Gropen" av Emma Adbåge:

Barnen älskar att leka i gropen. De vuxna tycker att den är skitig och farlig. När ett av förskolebarnen slår sig så att det börjar blöda tar vuxenvärlden tillfället i akt att värna om säkerheten och ser till så att gropen fylls igen.

Emma Adbåges Augustbelönade bilderbok "Gropen" är en berättelse med hög igenkänningsfaktor för både barn och vuxna. Alla har väl någon gång haft en grop, en kulle, en förfallen stuga, eller ett stormrivet träd som högst olämplig, men ack så spännande lekplats. Emma Adbåge skildrar mästerligt den eviga krocken mellan barn- och vuxenvärlden.