Stone Sour blickar bakåt i rockhistorien

Slipknot-sångaren Corey Taylors andra band Stone Sour släpper sitt nya album "Hydrograd" i sommar. Taylor kallar albumet för både en hyllning till fansen och ett kärleksbrev till sina och de övriga bandmedlemmarnas musikaliska hjältar.

ANNONS
|

Corey Taylor startade Stone Sour i början på 1990-talet och har sedan han blev medlem i Slipknot 1997 delat upp sin tid mellan banden. I juni släpper Stone Sour "Hydrograd", bandets sjätte studioalbum och en stilmässigt spretig (albumet innehåller bland annat en countrylåt) samling låtar som Taylor kallar för ett kärleksbrev till rocken.

- Vi har aldrig varit rädda för att ta risker, men tidigare kanske vi inte har tillåtit oss att vara helt öppna med våra musikaliska influenser. Den här skivan förändrar allt sådant. Vi omfamnade verkligen varandras inspirationskällor, säger han och nämner bland andra Alice in Chains, Faith No More och Ratt på listan över banden vars musik som har format "Hydrograd".

ANNONS

"Vill visa tacksamhet"

"Hydrograd" är ett långt album, med 15 låtar och över en timmes speltid. Corey Taylor liknar albumet vid en spellista och säger att låtarna krokade i varandra så bra att det blev omöjligt att välja bort fler än en handfull spår.

Dessutom, tillägger han, har det gått fyra år sedan Stone Sour släppte sitt senaste album.

- Folk försökte övertala oss att korta ned albumet, men låtarna passar bara för bra ihop för att vi skulle göra det. En annan anledning till att det är så många låtar är att vi ville visa vår tacksamhet till alla fans som har hängt med i alla år och ge dem något extra.

Slipknot samlas 2019

Det går inte att prata med Corey Taylor utan att nämna Slipknot. Även om han just nu ägnar all sin tid åt Stone Sour betyder inte det att de andra bandmedlemmarna sitter hemma och rullar tummarna. Tidigare i år meddelade Slipknots trumslagare Shawn Crahan att bandet har börjat skriva ny musik i väntan på Taylor.

- Jag har inte hört vad de andra i Slipknot har pysslat med, men det är egentligen för tidigt att prata om någonting. Vi har sagt att vi inte ska samlas igen förrän 2019, så vi har några år på oss att hitta på någonting intressant. Fram till dess spelar jag med Stone Sour, säger Corey Taylor.

ANNONS
TT

Fakta: Stone Sour

Bildades 1992 i Des Moines, Iowa.

Medlemmar: Corey Taylor (sång, gitarr), Josh Rand (gitarr), Christian Martucci (gitarr), Johnny Chow (bas), Roy Mayorga (trummor).

Studioalbum: "Stone Sour" (2002), "Chome what(ever) may" (2006), "Audio secrecy" (2010), "House of gold & bones – part 1" (2012), "House of gold & bones – part 2" (2013).

"Hydrograd" släpps den 30 juni.

Fakta: Corey Taylor om...

...varför albumet heter "Hydrograd": "För några år sedan sprang jag genom en flygplats i Östeuropa. Det var en flygplats med nästintill antik teknologi, tänk skärmarna i en bowlinghall. Medan jag springer som en dåre kan jag svära på att det står 'Hydrograd' på en av skärmarna jag susar förbi. Än i dag kan jag se framför mig att det står så. Trots att jag håller på att missa mitt plan bestämmer jag mig för att springa tillbaka och ta reda på var det ligger. Men det dyker inte upp på skärmen igen. Troligtvis var det en plats som inte ens började på H, typ Milano. Men namnet stannade kvar i mitt minne. Så det betyder ingenting särskilt, det är bara ett ballt namn."

...hur "St Marie", en countrylåt, hamnade på albumet: "Jag skriver sådana låtar hela tiden. Oftast blir jag övertalad att inte ha med de mjukare grejerna på skivorna men den här gången sa vi 'skit samma'. Det är Meat Loafs dotter Pearl Aday som är med och sjunger. Hon är fantastisk och låten blev det också."

...vad "Whiplash pants", den tyngsta och hårdaste låten på "Hydrograd", handlar om: "Det är en grym låt, men faktiskt inte en särskilt argsint låt även om det låter så. Låten går i princip ut på att jag säger åt mina ungar att skärpa sig, så det är jag som går upp i min papparoll och surar lite. Det är också den första låten vi spelade in till skivan."

...sin kommande bok "America 51" som ges ut i augusti: "Jag hade först tänkt visa upp en mindre känd sida av USA och dela med mig av märkliga historier jag stött på under mina resor och turnéer. Men sedan brakade helvetet (läs: presidentvalet i fjol) lös och jag tänkte om. Nu är boken en politisk diskussion. Den är mitt försök att locka folk i marginalerna, som kanske känner att de måste skrika, till en plats i mitten där de kan samtala."

ANNONS