Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Stephen King | 22/11 1963

Vad hade hänt om John F Kennedy inte mördats? Stephen King ställer frågan i sin nya roman. Johan Werkmäster fångas av den trygga berättarrösten.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Roman

Roman

Stephen King

22/11 1963

Översättning: Boo Cassel

Albert Bonniers förlag

I morgon är det på dagen 50 år sen USA:s president John F Kennedy sköts ihjäl i Dallas. Det påstås ofta att mordet förändrade världen, men naturligtvis är det ingen som vet vad som eventuellt hade blivit annorlunda om Kennedy överlevt attentatet.

Man kan dock spekulera. Vilket den 35-årige highschool-läraren Jake Epping gör tillsammans med sin döende vän Al i Stephen Kings monumentala roman 22/11 1963. En junidag 2011 för de en allvarlig diskussion om hur världen skulle kunna förändras. Om man räddade livet på JFK så kunde kanske även morden på hans bror Robert och Martin Luther King förhindras. Möjligtvis skulle också USA:s engagemang i Vietnamkriget hejdas. Det blir Jakes uppgift att ta reda på vad som är möjligt att förändra. I den lilla staden i Maine där han bor finns nämligen ett kaninhål, en port till det förflutna som leder tidsresenären tillbaka till en septemberdag 1958.

Jag läste Stephen King första gången 1986 under en tågresa till Berlin. Jag hade fått fatt på Cujo, en gastkramande roman om en rabiessmittad sanktbernhardshund. Den grep tag i mig och under de närmaste åren avverkade jag ytterligare ett tjog av författarens böcker. Allt var inte bra – Stephen King är en högst ojämn författare – men i sina bästa stunder är han en mästerlig skräckskildrare som på många sätt har förnyat genren. Han förlägger inte handlingen till gamla, dragiga slott i Transsylvanien utan placerar med förkärlek sina gestalter mitt i det samtida samhället.

Tveklöst ryms en hel del civilisationskritik i Kings verk. Utan att bli övertydlig kritiserar han konsumtions- och konkurrenssamhället, samtidigt som han med apokalyptiska visioner gestaltar de förödande konsekvenser som exempelvis miljöförstöring och framtida krig kan komma att få. Vid sidan av traditionella monster dyker den moderna tidens monster upp. Kanske är det just förmågan att gestalta samtidens konflikter, ångest och skräck i kombination med en ovanlig skicklighet att spinna medryckande och ibland nästan olidligt spännande intriger, som gör att så många fascineras av Stephen Kings böcker.

Senast jag läste honom var våren 2000 när berättelsen Riding the bullet publicerades som e-bok. Det var möjligtvis det första allvarligt menade försöket att lansera en e-bok kommersiellt. Jag skrev om händelsen i GP och var djupt skeptisk. Detta var långt före läsplattornas intåg och de flesta bärbara datorer var förhållandevis otympliga. Jag kunde omöjligt föreställa mig att någon skulle sitta och bläddra i en e-bok på dass eller ännu mindre ligga i sängen och läsa något dylikt. Så fel jag hade.

Att nu tretton år senare återknyta kontakten med Stephen King är ganska angenämt. Jag fångas omedelbart av den säkra berättarrösten som tar mig med till en annan värld, ömsom trygg, ömsom minerad med obehagliga överraskningar. Mycket är välbekant, annat inte.

Att skrämma folk är ett smutsigt jobb, men någon måste göra det, säger Jake Epping på sidan 609 i den nästan 800 sidor tjocka romanen. Men faktum är att det här inte är en skräckroman av det slag som författaren brukar leverera. Förutom själva tidsresandet finns inget övernaturligt i berättelsen, inga läskiga monster som skrämmer skiten ur en. Fast vardagens verklighet, befolkad av allehanda egendomliga individer, kan understundom vara nog så skrämmande.

Ska Jake Epping lyckas förhindra mordet på Kennedy? Kommer i så fall utvecklingen i världen att ta en annan riktning? Dessa frågor driver skildringen framåt men det är knappast det som romanen handlar om. Från det att tidsresan inleds till dess mordet på JFK ska äga rum har Jake Epping drygt fem år att fördriva i det sena 1950-talets och det tidiga 1960-­talets USA – den tid då ­Stephen King (född 1947) växte upp. Och det är den epoken som han försöker återskapa – en svunnen idyll där ingen bryr sig om att låsa dörrarna på nätterna, och samtidigt en tid präglad av rasism och segregation där det är varje mans rättighet att bära vapen och misshandla sin fru.

Under de fem åren i det förflutna besöker Jake Epping bland annat Derry i Maine, spelplatsen för hans kanske mest kända roman Det, och återupplivar några av sina fiktiva gestalter. Därefter reser han vidare på en krokig, ibland romantisk men ofta våldsam och blodig odyssé genom ett svunnet Amerika med siktet inställt på Dallas. Kanske kan man tycka – om man nödvändigtvis vill veta hur det ska gå för Kennedy – att vägen dit är alltför krokig och lång.

Men själv tycker jag att det är just vägen som är målet. Stephen Kings doftrika, känslosamma, ibland uppskattande men ofta kritiska skildring av sin barndoms USA är mer intressant än upplösningen. Och betydligt mer oförutsägbar.