De första recensionerna av Bruce Springsteens uppmärksammade självbiografi Born to run har börjat trilla in. Först ut är tunga New York Times och recensenten Dwight Garner som hyllar boken under rubriken "Riding shotgun with the Boss".
Garner tycker att Sprinsgteens bok är lika välskriven som hans bästa låtar.
Garner konstaterar att ingen sedan författaren Jack Kerouac fyllt den amerikanska vägromantiken med så mycket drama och mystik som Bruce Springsteen. Och han dessutom är fullt medveten om det.
Saknade körkort
I boken avslöjar dock Springsteen att han under sina första år som turnerande artist tvingades lifta till sina egna spelningar och att han senare körde runt sitt band trots att han ännu inte lyckats skaffa körkort.
Garner noterar att det är Springsteens berättelse om den egna depressionen som vållat mest uppståndelse innan bokens kommit ut i butikerna, men att det framförallt är hans goda humör som genomsyrar sidorna.
"Hans skrivna röst är som hans talade, det kommer ett stort, hest skratt på minst varannan sida", menar Dwight Garner.
Intimt och personligt
Han skriver också att Springsteen skriver intimt och personligt men att han inte minst är mycket observant och intresserad av andra människor och att han väljer att ge dem stor plats i boken.
Gav sin far flatlöss
Springsteen skriver enligt New York Times ingående och detaljerat inte bara om musiken utan om relationen till sin far (som han råkade smitta med flatlöss via toastolen), sina två äktenskap och hur han uppfostrat sina barn genom att tona ned sin egen status som rockstjärna.
- När någon vi träffade på trottoaren frågade om en autograf brukade jag säga att jag jobbade som Barney, dinosaurien. Men då konstaterade min äldste son att "pappa, den där mannen hade ditt ansikte tatuerat på armen".
