Friheten är ett centralt ideal i det moderna samhället. Från den franska revolutionens slagord till samtidens många kamper för privat och politisk emancipation löper frihetslängtan som en röd tråd, även om friheten som politiskt slagord och filosofiskt problem kan ta olika former.
Det är alltså inte alls opåkallat att som litteraturvetaren och kulturskribenten Johan Lundberg gör i sin nya Europas skugga: läsa ett författarskap genom ett frihetens raster. Författaren vars verk står i fokus är den brittisk-amerikanske Henry James (1843-1916), som åtminstone historiskt sett varit en mycket läst och betydelsefull skönlitterär författare. James analyseras inte minst med hjälp av filosofen Isaiah Berlin, som är berömd för sina filosofiska essäer om just frihet.
James tematiserade i sina verk kontrasterna mellan den gamla världen, Europa, och den nya, representerad av USA. Det gamla och det nya, eller tradition och modernitet, är över huvud taget en tematik som var viktig i hans författarskap. Det här är också, som Lundberg övertygande visar, knutet till friheten som ett problem för den moderna människan. På det temat finns intressanta utläggningar, som när Fjodor Dostojevskijs tänkande sätts i dialog med en av James romaner. Här lyfts hur James skildrar att det fria valet inte alltid är det förnuftiga, och att den totala friheten kan slå över till ofrihet.
Boken som sådan är påkostad och tjusigt formgiven, formmässigt stram. Men designen bedrar. Analysen inuti pärmarna är till skillnad från bokens strama yttre en spretig historia. Lundberg stannar nämligen inte vid James författarskap. Istället får vi bland annat läsa om Joseph Conrad och George Eliot och Dantes skildringar av 1200-talets Florens. Det här är utvikningar som gör intrycket ofokuserat.
Europas skugga presenteras som en pendang till Lundbergs tidigare Ljusets fiender, men det är en annan typ av verk. Där Ljusets fiender, som titeln själv närmast röjer, var en polemisk och politisk debattskrift är hans nya bok först och främst en essäistiskt lutande litteraturvetenskaplig studie.
Ändå är det nog i den här presentationen som vi hittar en ledtråd till spretigheten. Lundbergs huvudintresse verkar till syvende och sist inte vara James författarskap. Det får i stället tjäna som en språngbräda till diskussioner om direkt politiska ämnen och inte minst om fiender till Lundbergs egna ideal, om än diskuterade genom skönlitteraturen: Klansamhällen är farliga, oavsett om de finns på 12- 17- eller 2000-talet. Politisk utopism är skadlig, vilket illustreras bland annat av Conrads romaner om terrorism. Att försöka bryta för tvärt med normer och konventioner är dödfött.
Europas skugga hade fallit bättre ut om den hållit sig till en historiserande analys av James. Nu pekar den åt för många håll samtidigt, och Lundberg drar yvigt linjer och samband som är grovhuggna eller mest associativa.
Som det avslutande stycket. Där återkommer han till något som är en genomgående måltavla i boken: Henrik Ibsens pjäs Ett dockhem (1879), i vilken karaktären Nora frigör sig genom att lämna sin man och familj. Det faktum att radikaler som stöttade ryska terrorister uppskattade pjäsen på 1800-talet, och att pjäsen är en viktig referenspunkt även i dagens samhälle ”bör stämma till eftertanke” enligt Lundberg.
Det är ett märkligt svepande konstaterande. Menar Lundberg att kvinnans frigörelse leder till terrorism?
