Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Tomas Andersson Wij har arbetat ihop med flera olika musiker genom åren. "Jag blir bättre som artist, låtskrivare och människa av att jobba ihop med andra", säger han.

Splittrat album i en splittrad tid

20 år som artist, album nummer 10 – och hans största turné någonsin. Tomas Andersson Wij är aktuell på nytt, och den här gången har samarbetet med Deportees och Niki and the Dove färgat av sig på musiken.

1998 släppte Tomas Andersson Wij sitt debutalbum "Ebeneser", efter lite hjälp från Olle Ljungström. Då var Andersson Wij själv aktiv som rockkritiker och tyckte att det var lite skämmigt att göra egen musik. Nu har det gått 20 år, och för att fira jubileet ger han sig ut på en stor konserthusturné med nya platta "Avsändare okänd".

Soundet har påverkats starkt av en "bucketlist" som Andersson Wij satte upp för fem år sedan. Högst upp på listan stod det: "Gör en skiva med Deportees".

- Jag ville testa att kliva in i ett redan existerande band, som kände varandra och inte hade den här hämmande respekten för varandra. Det stämde på något sätt, skivan gick väldigt snabbt att göra och vi fann varandra väldigt snabbt, berättar artisten.

- Deras sound och estetik fick färga av sig på plattan. Man kan höra att de är med utan att jag för den sakens skull tappar min identitet.

Musiken speglar omvärlden

Även Niki and the Dove medverkar på ett spår. Han gillar hur olika stilar får ta plats på albumet.

- Nästan all intressant musik som görs just nu är eklektisk. Hitmakare kan jobba med Max Martin på en låt och med värsta indieproducenten på en annan. Det är som att den här splittrade världen vi lever i just nu får synas i musiken, säger Andersson Wij.

Titelspåret "Avsändare okänd" är Tomas Andersson Wijs egna favorit det nya albumet, och under sin sommarturné märkte han även att den togs emot med värme av publiken. Han beskriver låten som "en psalm för agnostiker", där han radar upp sådant han är tacksam över.

- Det är inte supermärkvärdiga saker. Äta frukost med min son, käka middag med vänner, det är ofta i de stunderna som jag drabbas av en tacksamhet över att finnas till. Men jag vet inte vem jag ska tacka, och det är det låten handlar om, berättar han.

"Då är man rökt"

Andersson Wij har tidigare berättat om sin frikyrkliga bakgrund, och även om det är någonting han lämnat bakom sig syns spåren i musiken.

- Det känns ibland som att jag fortsatt be genom musiken, att sångerna varit böner. Jag har kommit fram till att det viktigaste inte är om någon lyssnar, utan att en tacksägelsebön gör någonting med mig.

- Det är så kraftfullt, psyket reagerar direkt på det, säger han.

TT: Varför har du hållit i gång så länge?

- Jag har tyckt om att spela, även när det inte har kommit så mycket folk. Är man beroende av att det ska gå bra är man rökt i den här branschen. Jag har gjort mina Norrlandsturnéer där jag har stått på någon folkhögskola i Piteå och spelat för 60 personer och känt “fan vad tungt det här är” men ändå hittat tillbaka till att det här är meningsfullt för mig.

Albumet "Avsändare okänd" släpps den 16 februari och konserthusturnén inleds i Uppsala den 1 mars.