På väg mot svampen. Inte så kul.
På väg mot svampen. Inte så kul.

Allt för mycket känns ointressant i Dishonored 2

Berättelsen engagerar inte, skriver Viktor Eriksson om Dishonored 2.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Dishonored 2 är ett spel som vill låta dig göra allt. Eller åtminstone allt som ryms inför gränsen för ett typiskt steampunkigt lönnmördaräventyr. Till följd känner du dig sällan inspirerad att göra något alls. Kanske är det paradoxen som kommer av för många val, eller mer troligt för att valen inte känns vidare intressanta. Det utvecklarna brukar beskriva som spelares förmåga att “uttrycka sig” landar här mest i vilken stig du vill ta till svampen. Något som tenderar att vara den snabbaste eftersom berättelsen tyvärr inte engagerar. Stundtals briljerar Dishonored 2 och bjuder på belönande tillfällen av kreativt spelande där alla löften infrias. Men lika ofta är färden ojämn och full av onödiga stopp som gör att spelet aldrig riktigt vill lyfta.

ANNONS
ANNONS