Stora ögon, hög panna, späd kropp - de flesta människor kan göra en enkel skiss av en utomjording. Filmer och folktro har etsat fast bilden av den lille rymdmannen i vårt medvetande.
I den nya filmen "Paul" är huvudpersonen en liten figur med avlångt ansikte, grågrön hy och enorma ögon. Han är från yttre rymden men lika lättigenkännlig som påven.
Genom decennier av filmer och berättelser har bilden av utomjordingen formats så att vi numera "vet" hur den ser ut, trots den totala avsaknaden av bevis på att jorden någonsin har fått besök från andra planeter.
Hon beskriver bilden av utomjordingen som en modern sägen som spridit sig snabbt på grund av moderna medier.
Utomjordingar dök upp i litteraturen redan i slutet av 1800-talet, men sägenspridningen fick fart på allvar i slutet av 40-talet, då de första UFO-rapporterna kom. De fick stort genomslag och ledde till fler rapporter, som sedan övergick i berättelser om utomjordingar som kidnappade människor och utförde experiment på dem.
Snart dök späda utomjordingar med stora ögon upp på filmduken, för att få sitt definitiva genombrott i Spielbergs "Närkontakt av tredje graden" och tv-serien "Arkiv X".
TT Spektra: Men varför ser de ut just så här?
Det finns många paralleller mellan skildringar av utomjordingar och äldre folktro. Kidnappningshistorierna har mycket gemensamt med gamla tiders sägner om bergtagna, och precis som de gamla folksagornas häxor går fulhet och ondska ofta hand i hand - se bara på det dregglande rymdmonstret i "Alien".
Men vad säger vetenskapen om filmernas porträtt av rymdvarelser? Astrofysikern Neil DeGrasse Tysen är en av många som ifrågasätter trovärdigheten i att liv på andra planeter har människoliknande kroppar. Enligt honom finns den mest trovärdige filmutomjordingen i 50-talsfilmen "The blob": en kladdig jätteamöba som försöker äta upp en hel by.
- "Alien"-monstret
Skräcködlan som jagade Ripley och resten av rymdskeppet Nostromos besättning skrämde livet ur oss i Ridley Scotts "Alien" (1979) - kanske mest av allt för att den knappt syntes förrän i slutet av filmen. Monstret skapades av den schweiziske konstnären H R Giger, känd för sin makabra stil som blandar hård teknologi med nakna kroppar.
- Sötnosen ET
Sedan 1982 har barn charmats av Elliots klumpiga rymdkamrat. Alla var dock inte övertygade om ET:s charm - ett godisföretag vägrade medverka i filmen eftersom de trodde att figuren skulle skrämma barnen. "ET" är delvis självbiografisk, Spielberg uppfann en utomjordisk låtsaskompis som tröst efter föräldrarnas skilsmässa.
- Jättehjärnorna i "Mars attacks!"
Tim Burton inspirerades av en samlarkortserie från 60-talet när han skapade den urflippade "Mars attacks!" (1996). Under skinnet på en tjusig dam med hövolmsfrisyr dolde sig en marsian med jättehjärna som anförde en hel armé med onda marsmän - tills en gammal countrylåt fick deras huvuden att explodera i grönt slem.
- Insekterna i "District 9"
Utomjordingarna i den sydafrikanska filmen "District 9" (2009) ser ut som otäcka insekter, men är stukade, skeppsbrutna flyktingar. Jordborna kallar dem föraktfullt för "räkor" och de hålls isolerade i ett läger utanför Johannesburg. Neil Blomkamps film tar en titt på avhumanisering och stelbent byråkrati, genom ledsna insektsögon.
- Klingonerna i "Star trek"
Detta rovdjurslikande krigarfolk började som fiender till den mänskliga stjärnflottan i långköraren "Star trek", men utvecklades sedan till en motvillig bundsförvant. Med sitt samurajinspirerade hederskodex blev de populära bland "trekkies" och på 80-talet tog en lingvist fram en fullständig grammatik för deras gutturala språk.