Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

– Jag är så stolt över filmen, den blev precis så som jag hade hoppats och det var ett bra samarbete, säger Aaron Sorkin om "Molly's game", där Jessica Chastain och Idris Elba medverkar. Arkivbild.

Sorkin ville göra pokerprinsessan till hjälte

Med tv-serien ”Vita huset” och filmer som ”På heder och samvete” har han blivit känd som den snärtiga dialogens mästarskribent. Nu regidebuterar Aaron Sorkin – och medger att det är svårt att leva upp till alla smarta rollfigurer.

Instruktionen från presstaben är mycket tydlig: Använd absolut inga gimmicks. Hm, vänta nu? Har folk för vana att skoja till det i intervjusituationer med Aaron Sorkin? Kanaliserar filmjournalister sin inre Tom Cruise och utbrister ”I want the truth” efter en intervjufråga och hoppas att han ska bolla tillbaka med Jack Nicholsons aggressiva paradreplik ”You can't handle the truth”? Eller insisterar de på att han ska ta sin kaffekopp och göra intervjun gående genom korridorerna?

Oväntad hjälte

Tanken svindlar precis innan Aaron Sorkin fattar telefonen från pressträffen för pokerdramat "Molly's game" i London. Han har skrivit manus, baserat på boken med samma namn, och debuterar dessutom som regissör.

- Det var producenterna som uppmuntrade mig att göra det själv. Och eftersom jag insåg att det fanns en möjlig dragningskraft åt de mer spektakulära elementen i berättelsen – det glammiga Hollywood, dekadensen och alla kända namn – så ville jag skydda det som lockade mig, nämligen en oväntad hjältes resa.

"Molly's game" bygger på den så kallade pokerprinsessan Molly Blooms liv. Hon anordnade avancerade pokertävlingar för de rika och berömda, först i Hollywood och sedan i New York. Länge höll hon sig inom lagens råmärken men började tänja gränserna efter några år. Filmen inleds med ett stort FBI-tillslag och berättar sedan hela historien i tillbakablickar samtidigt som Molly Bloom (Jessica Chastain) förbereder sig för rättegång tillsammans med den motvillige advokaten Charley Jaffey (Idris Elba).

- Jag träffade Molly och blev helt knockad av hennes story. Hennes bok var bara toppen av isberget och när vi hade träffats i över ett halvår kände jag att jag bara måste göra den här filmen, säger Aaron Sorkin.

Komplex roll

Aaron Sorkin har under sin karriär blivit kritiserad för sexism och att skriva kvinnoroller vars primära uppgift oftast har varit att, efter en lagom mängd screwballaktigt munhuggande, bli kär i den mer nyanserade manliga huvudrollen. Men i "Molly's game" verkar Sorkin ha bestämt sig för att skapa en komplex kvinnlig rolllfigur. Och uppfriskande nog är hennes romantiska relationer från boken strukna i filmen.

- Du är inte den första som har noterat det. Det är lustigt, jag har ju skrivit historier, som med Tom Cruise i "På heder och samvete" eller "Moneyball" med Brad Pitt, där de rollfigurerna inte har någon relation, men ingen har anmärkt på det.

TT: Det är väl det som är poängen, att hon blir behandlad som vilken rollfigur som helst och inte i relation till en man.

- Ja, det var det bästa för dramat, hennes relationer förde inte storyn framåt. Det är Aristoteles gamla dramaregler, de är äldre än kristendomen och de enda regler jag bryr mig om.

Livet kontra konsten

Någon tid att fördjupa resonemanget eller att reda ut gimmick-frågan hinns tyvärr inte med under den korta, hårt styrda, intervjutiden. Däremot medger Aaron Sorkin att han i sitt eget liv kan uppleva en viss press på att framstå som lika välartikulerad och kvicktänkt som sina rollfigurer.

- Jag tror att folk generellt blir besvikna när de träffar mig. Jag är inte i närheten av lika smart som de personer jag skriver om.

TT: Uppstår situationer där du önskar att du kunde gå tillbaka i tiden och formulera dig bättre?

- Absolut, folk pratar inte som i skriven dialog i verkligheten och vi ser aldrig så bra ut som vi gör i konsten. Men det är okej, jag gillar både livet och konsten. Men jag kan bara existera i livet.