Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Sommarplågan: We no speak americano

"Papa americano"? Nej, låten som gick varm på radion sommaren 2010 heter "We no speak americano" och är en remix på en italiensk 50-tals hit. Men hur gick det sedan för den australiska dj-duon med förkärlek för saxofoner och monotona beats?

Sommaren 2010 var det svårt att undvika de tjatiga saxofonslingorna som spelades om och om igen – överallt. Förutom "We no speak americano" av Yolanda be cool & DCUP var den belgiske sångaren Stromaes låt "Alors on danse" en megahit.

Samma år fick "Epic sax guy" nätet att koka – saxofonisten i Moldaviens Eurovision-bidrag vars tio timmar långa loopade solo har över 27 miljoner visningar på Youtube. I årets tävling i Kiev gjorde han comeback, dock utan en efterföljande viral succé.

Italiensk satir

Men historien om låten "Papa americano", som den felaktigt brukar kallas, går längre tillbaka än till den där saxonströsslade sommaren för sju år sedan. År 1956 släpper den italienske artisten Renato Carosone låten ”Tu vuò fà l'americano”, på svenska ungefär: "du vill vara amerikan". Texten beskriver, med en ton av satir, en ung italienare helt uppslukad av rock 'n' roll och amerikansk kultur.

I filmen "Totò, Peppino e le fanatiche" står Renato Carosone på scen och sjunger ”Tu vuò fà l'americano" och några år senare är det superstjärnan Sophia Lorens tur i filmen "It started in Naples". Och i slutet på 1990-talet äntrar Matt Damon och Jude Law scenen på en italiensk jazzklubb och sjunger samma låt i filmen "The talented mr Ripley".

Framgångsrik remix

Tio år senare har turen kommit till den australiska dj-duon Yolanda Be Cool, Sylvester Martinez och Johnson Peterson, som tillsammans med producenten DCUP gör en remix av den gamla 50-tals hiten och succén är ett faktum. I dagsläget har den spelats över 41 miljoner gånger på Spotify och duon fortsätter att turnera världen över – fler sommarplågor förutom den Italiendoftande housedängan har det däremot inte blivit.

Framgången smittade dock av sig på Renato Carosones förlaga som samma år klättrade upp på topplistorna i både Italien och Schweiz.