Insprängda i journalisten Ola Wongs sommarprat ligger uppläsningar ur hans journal från St Görans psykiatriklinik. Han beskrivs som manisk och man noterar att han jämför Sverige med kommunistdiktaturen i Kina.
”Jag förstår att det inte är samma sak”, förklarar Wong, och tar historien från början. Farfaderns tid i arbetsläger, den egna uppväxten i Sverige, flytten till Kina och tiden som frilansande journalist, och sedan återkomsten till ett Sverige som han inte längre kände igen.
Ola Wong hade lärt sig att hantera den kinesiska diktaturen, men det svenska debattklimatet drev honom till vansinne. Bokstavligt talat.
Vem?
Ola Wong, 43 år, är född i Borås och bor numera i Stockholm.
Under många år var han bosatt i Kina och arbetade som utrikeskorrespondent för Svenska Dagbladet och som frilansjournalist.
Han har skrivit flera böcker om Kina, som ”Pekingsyndromet” (2014) och ”När tusen eldar slickar himlen” (2007) samt spänningsromanen ”Blodröda kräftor: jakten på Henry Wu” (2010).
Ola Wong är för närvarande kulturredaktör på nättidskriften Kvartal.
Sommarpratet hakar i en av de stora tvistefrågorna i svensk offentlighet det senaste decenniet – får man säga vad som helst i det här landet? Om invandringspolitik, Metoo, om coronastrategin?
Utöver skojiga formuleringar som: ”kulturdebatten avfärdade jag till slut som en form av märkligt underhållningsvåld för en övermätt medelklass”, bjuder Wong på ett gott tuggmotstånd.
Han pratar om en räddhågsen journalist- och tyckarkår som springer åt samma håll, belyser individuell moral snarare än strukturfrågor, stirrar sig blinda på Donald Trump men missar Kinas stormaktsanspråk, och som inte kan diskutera invandringspolitik utan att göra det till ett ställningskrig mot SD.
Oavsett om man håller med eller inte är det 90 minuter som väcker hjärnan ur sin sommardvala, vilket man bara kan tacka för.
Sommarpratare 21/7: Emma AdBåge, författare, illustratör
