Precis som Moa Herngren ofta upplevde det som minstingen i kärnfamiljen där allt redan hade gjorts av hennes äldre bröder, så har jag redan sett det på tv. Kanske är det just av den anledningen som hennes debut i Sommar i P1 känns smått långrandigt. Moa Herngrens sommarprat är ett enda stort familjedrama.
Samtidigt väcker hon funderingar. Begreppet familj är faktiskt inte självklart. Förmodligen känner halva Sverige igen sig. Att älska en familj är många gånger det finaste man kan uppleva, men det kan också göra ont vid varje hjärtslag. Det här med att hela tiden lyckas balansera mellan att försöka återskapa något från förr och samtidigt försöka fly ett förflutet. Att inte vara som alla andra. Att försöka upprätthålla en vacker familjebild trots att den kanske inte existerar. Att oavsett konstellation har varje enskild familj sin historia med tillhörande konsekvenser. För vad är en kärnfamilj egentligen? Hur ser den ut? Finns den?
Fredagens sommarvärd:
Johan Kuylenstierna
