Det är någonting med hennes sätt att uttrycka sig som gör det skört. Malin Persson Giolito väljer ord av glas när hon pratar om konsten att välja mellan det enkla och det rätta och tron på mänskliga rättigheter och ekonomisk rättvisa. Hon har enorma referensramar inom kulturen och lämnar mycket plats åt fransk musik. Lyckas på ett intensivt vis att sätta ord på känslor som kretsar kring oss dagligen: Rädsla, frustration, oro som ens enda hobby.
Hon väver in en sarkastisk ton som får mungiporna att rycka. Hon berättar om vem hon är, vad hon står för och hon gör det med charm. En timme in, precis innan Thåström tar ton, kommer gåshuden. Giolito berättar om livet i Europas mest terrordrabbade stad. Om rätten att få känna precis vad man vill. När sedan låten Men bara om min älskade väntar exploderar i öronen, börjar tårarna rinna.
Hon menar på att det är en konst att berätta. Hela vägen från Koranen och Bibeln, till bästsäljaren och Instagramflödet. Men det finns ytterligare en självklar berättarform. Hon heter Malin Persson Giolito.
