Sommar i P1: Johan Holmsäter

Recension: Ett sommarprat behöver mer av den personliga upplevelsen för att engagera, tycker GP:s Caroline Widenheim.

ANNONS
|

Ett sommarprat måste inte innebära att man vänder ut och in på sina mest traumatiska minnen. Johan Holmsäter vill hellre prata om sin mission att förbättra folkhälsan.

Från åren som idrottsansvarig på Stockholms universitet på 70-talet, via grundandet av Friskis och svettis 1978, till åren som hälsokrönikör på Dagens industri och tidningen Chef.

"Sund inställning till hälsa"

"Den bästa träningen är den du gillar och den du gör", är en god sammanfattning från Holmsäter själv. Han har också en sund inställning till hälsa som bottnar i lust i stället för skuldkänslor, vill arbeta förebyggande i stället för behandlande, och det är alltid positivt när en sådan hållning får ta plats.

ANNONS

Holmsäter snuddar vid hur uteslutningen ur Friskis och svettis 1986 väckte minnen från barndomen till liv. Med en psykiskt sjuk mamma och en alkoholiserad pappa förpassades han till barn- och fosterhem, och det smärtade att återigen känna sig övergiven. Det är tyvärr först då sommarpratet slutar låta som en Friskisbroschyr.

Den personliga upplevelsen är ändå det som engagerar. Resten känns något upprepande, även om ämnet är väl så viktigt.

ANNONS