Vår tidigare Statsminister Ingvar Carlsson (S) ägnade 38 år av sitt liv åt vad han kallar ”stenhårt politiskt arbete” innan han gick en annan väg. Egentligen hade han tänkt sig det långt tidigare. Att han fick kliva in och axla rollen som statsminister efter mordet på Olof Palme 1986 var ingenting han hade i åtanke under de år han jobbade i statsrådsberedningen. Hans plan var att kliva tillbaka när Palme också gjorde det.
Resten är som bekant historia och just kring omkullkastande omständigheter och slumpartade tillfälligheter uppehåller sig Ingvar Carlsson i sitt sommarprogram.
Han berättar om hur han träffade sin hustru Astrid på en kräftskiva i Borås 1954, kvällen innan hon skulle flytta till Lund och om hur han med blotta förskräckelsen undkom ett massmord på en restaurang i Berlin där han skulle ha befunnit sig tillsammans med kurdiska demokratiska partiet. Istället hade han satt sig på ett plan till Sverige, hemkallad av Carl Bildt för förhandlingar om den krisande svenska ekonomin.
Ingvar Carlsson är personlig och bjuder på sig själv och sina funderingar utan att snudda vid det privata. Han gör det välformulerat, klokt och med eftertanke.
