Jag vet inte vad det är med Edward Blom, men jag tycker om hans intensiva, omfångsrika uppenbarelse. Efter hans Sommarprat blir det tydligt att min oklara bild av honom som en kulinariskt intresserad, levnadsglad man, förstås inte helt stämmer. Han har gått på sina törnar, rakt in i väggen faktiskt, smällar som blivit mörka stråk att bära på resten av livet.
Men han har också levt, festat, läst, engagerat sig, skaffat många vänner. Han är inte alltid glad, inte heller rik, konstaterar han i slutet av programmet, vilket många tror. Han tar oss med till sina åtta år av universitetsstudier, en mestadels euforisk tid av studentikost drickande och lekande kombinerat med studier – och så alla dessa samtal om politik, religion, filosofi, litteraturvetenskap.
LÄS MER:Edward Blom: SR vill censurera mitt sommarprat
Vi peppras med upplevelser, ganska likartade oavsett studieort och aningen tröttande att ta del av stundtals. Men så beskriver han tiden i tyska Freiburg där jag också satt mina fötter som student och så spelar han To Lifeur Fiddler on the roof som alltid väcker något i hjärtat och dessutom Monica Zetterlunds New York och då är jag nöjd. Och ja, i slutet säger han (på uppmaning av SR) att alkoholen kan leda till många dumheter: "Drick med måtta, särskilt ni som är unga." Kanske det sved.
