Visst kan det kännas verklighetsfrånvänt när danska vd:n Mette Rode Sundström ledigt talar om inköp av stora sekelskiftesvillor och online-auktionsbolaget Lauritz enorma omsättning. Här spelas knappast någon 70-talspunk, och de rådande samhällsstrukturerna får snällt vara ifred. Utom möjligtvis stigmat runt aktiv dödshjälp, som ges en lätt känga tidigt i programmet.
Men under sommarpratets första timme håller hon ändå en god nivå. Mette Rode Sundström framstår som en relativt jordnära vd, en okonstlad konstsamlare, och, framför allt, en danska som är överraskande lätt att förstå med svenska öron.
Det blir förvisso ett rakt igenom personligt sommarprat som inte lämnar berättarens direkta omgivning, men kärlek på jobbet, saknaden efter en älskad, och glädjen i att bli mor sent i livet, är trots allt universella teman som lyssnarna kan känna igen sig i och greppa.
I 60 minuter. Under slutetappen blir nämligen bland annat anekdoten om det framgångsrika parets vingård i Provence så ovanifrån, torr och besynnerligt skygglappad, att vågskålen tippar över.
Var den första timmen en gripande berättelse om svunnen och vunnen kärlek, är resten en knastrigt torr redogörelse över Lauritz uppsving på marknaden. Sådant kan lätt hittas i broschyrer och diverse pr-dokument, så sommarpratet hade gärna fått ägnas åt annat.
Sista mening: Jag skulle så gärna vilja höra era historier. Tack för att jag fick lov att berätta min för er.
Musik: En riktigt vuxen spellista med Lisa Ekdahl, Chopin, Eros Ramazzotti och Rolling stones. Det är uppfriskande med en sommarpratare som inte försöker att imponera på sin hippa publik med Arcade fire och svensk rapp.
