"Allting heter något på teatern och ingenting är vad det heter".
Gunilla Röörs uttrycksfulla röst berättar om vägen till Teatern med stort T, om att hitta meningen i texten som endast är värd någonting i mötet med publiken.
Hennes generations skådespelare skolades i Stanislavkij-metoden: spela som om du upplevt texten, som om det som händer, händer i just den stunden.
I sitt Sommar utforskar Gunilla Röör det odefinierbara i teatern som gör att magi kan skapas i stunden. Men det okonkreta gör också att skådespelaren ifrågasätter sin betydelse och Gunilla Röör vacklar mellan skådespelaren som narr och berättelsens kraft. Men på en resa till efterkrigstidens Sarajevo upptäcker hon ändå att hon tror på sagans kraft i mörkret.
Gunilla Röörs Sommar är en intensiv upplevelse; förutom skådespelare och regissör är hon professor i scenisk gestaltning och hon använder sina kunskaper i röst, tajming, dramaturgi och gestaltning för att skapa stämning.
I en utsatt situation som ung skådespelare stöttas hon av Jane Friedmann, som får ett tack i programmet. Och Gunilla Röörs gode vän skådespelaren Tommy Anderssons sista uppträdande innan cancern tog hans liv får en fin hyllning.
Gunilla Röörs Sommarprat kräver en uppmärksam lyssnare; vartenda ord är sprängfyllt med mening och varje utandning och ton fyller en funktion. Men den som tar sig igenom blir en kraftfull berättelse rikare.
Sista meningen: "Det här är er sommarvärd Gunilla Röör som nu tackar för sig, skådespelare och gammal narr".
Musik: Endast kvinnliga artister och väldigt blandat, till exempel Laleh, Betty Davis, Salma Hayek.
Dagens värd: Arkan Asaad, författare, föreläsare, kampsportare.
